Bloggarkiv

Serietips: Alone in the Wild (och några tankar om hunger)

Alone in the Wild är en dokumentärserie i tre delar om Ed Wardles utmaning – att försöka klara sig helt ensam under tre sommarmånader i Kanadas vildmark. Likt många andra (män?) har han sedan barnsben närt en dröm om att klara sig själv i vildmarken och bestämmer sig för att testa sig själv och spela in resultatet med videokamera. Han är en erfaren filmare och det märks i hur den är gjord. Men trots detta känns den inte särskilt regisserad som jag inbillar mig att många andra dokumentära överlevnadsserier är (har sett väldigt få ska jag dock ärligt säga). Resten av inlägget innehåller spoilers om du tänkt se den (även om jag tror den har sina förtjänster ändå), men se den i vilket fall är min rekommendation.

Så här såg Ed ut i början.

Efter runt 50 dagar ger han upp. De sista veckorna pendlade hans humör mellan hopp och förtvivlan, mellan att tycka att det var det bästa han gjort i sitt liv till att bara gråta och sakna andra människor. Jag tror att hungern var en viktig faktor, även om han hade med sig mat i form av havregryn och ris, var det begränsat. Hans plan var att han skulle lära sig jaga, fiska och hitta ätbara växter under resans gång. Tyvärr blev det skralt med det. Han hade satt sitt hopp till att stora stim av lax skulle vandra upp för en flod, men så blev det inte. Hungern gjorde honom frusen och rädd för björn. En osäkerhet som förmodligen gjorde honom mer mentalt instabil. En studie som heter Minnesota Semi-Starvation Study fick ett antal vuxna män leva på 1500 kalorier om dagen, vad som dels hände var att deras kroppar blev omedvetet mindre aktiv, men också att deras fokus på mat blev enormt. Det var det enda de tänkte på i princip. Begreppet kallas Semi-Starvation Neurosis och beskriver de psykologiska effekter som kan uppstå vid hunger; nervositet, oro, apati, tillbakadragenhet, självkritik, känslig och deprimerade med mera. Så även om du kan klara dig väldigt länge helt utan mat (50% överlever 60 dagar utan mat så länge de får vatten) så kommer dina chanser att kunna göra något vettigt hastigt minska även om du får i dig föda.

Eftersom jag är mitt uppe i redigerandet av min kommande bok kanske jag letade efter det som bekräftade det jag skriver om, men min uppfattning är att jag är helt på rätt spår i hur människor beter sig vid kriser (serien ska dock inte ses som ett bevis på något alls, mer som ett exempel på det som forskningen visar). Ensamheten ledde till att han började prata med sig själv, med skogen och det mesta runt omkring honom. I det tredje avsnittet pratar han mycket om hur ensamt det är och hur han vill ge upp.

…och så här framåt slutet

En intressant synvinkel som han nämner i början är att han hela tiden tvingas göra val som kan vara livsavgörande och att det är jobbigt att det inte finns någon annan att ventilera med. Just valmöjligheter är något som försvåras av att ha fysiska brister. Det är viktigt att få i sig kolhydrater innan viktiga beslut ska fattas eftersom hjärnan behöver bränsle för att fungera bra och kolhydrater är det bästa bränslet för hjärnan.

Att han inte var en särskilt erfaren naturmänniska var en tillgång (även om han varit med och bestigit Mount Everest). Han berättade en del om att han läst på och intervjuat människor om till exempel ätliga växter och björnars beteende, samt gått till psykolog i förväg, så han var lite mer förberedd än folk i allmänhet, men ändå ingen expert. Jag tycker serien var riktigt bra för alla med överlevnadsintresse eller som gillar kanadensisk vildmark.

Serien finns i delar på youtube, här är alla delarna i följd.

Annonser

Åtta fiender i en överlevnadssituation

Det finns faror bortom zombies i de flesta överlevnadssituationer. När du har lyckats fly från staden och hamnat på en båt, en stuga på landet, en ö eller vad ditt safe place är så finns det psykologiska och fysiska reaktioner att hantera. Det är reaktioner som är olika för olika människor men som med allra största sannolikhet kan leda till din död om du inte hanterar dem på rätt sätt. Svenska Överlevnadssällskapet tar upp åtta fiender i överlevnadssituationer som jag tänkte gå igenom nedan. Några av dem blev väldigt uppenbara på deras kurs i barmark som jag gick.

Rädsla – Rädsla är en naturlig reaktion på att något oväntat händer eller en hotfull situation. Rädsla kan få oss alerta och kan skärpa sinnena om man är tränad på att hantera rädslan. Det finns dock en risk att rädsla gör dig oförmögen att tänka klart och handla rätt. Ofta gäller det att identifiera att man blivit rädd, stanna upp och tänka igenom sin situation. Fräckt nog så kan man använda STOP som minnesregel. stopskylt_284957w_53266096

S – Stanna. Gör inget förhastat.
T – Tänk igenom din situation. Vad är det akuta just nu?
O – Orientera dig. Var är du i terrängen? Vad har du för
hjälpmedel?
P – Planlägg din förflyttningsväg.

Smärta – Inga konstigheter egentligen. Får du ont någonstans har du valet att försöka ignorera eller försöka behandla. Din situation i övrigt och vad du tror orsakat smärtan är vad som avgör vad som är bäst att göra.

Kyla – När kroppen blir kall påverkas sinnet också. Du blir bedövad inte bara dina lemmar utan också viljan och tanken. Är vi nedkylda så fattar vi sämre beslut än när vi har vår normala kroppstemperatur.

Törst – Egentligen är kroppen ganska dålig på att ge signaler om att vi börjar bli uttorkade. Oftast är vi redan uttorkade när vi känner törst, vi behöver alltså tänka på att dricka för att inte få i oss för liten vätska. Det gäller extra mycket i överlevnadssituationer, lita inte på att du bör dricka bara när du är törstig utan gör det regelbundet.

Hunger – Känslan av hunger försvinner för de flesta ganska fort, men att inte få i sig tillräckligt mycket gör oss dumma i huvudet. Vi fattar sällan de bästa besluten när vi inte har fått i oss något på länge.

Trötthet – Det är svårt att sova bra när man känner sig otrygg. Lägg till ovana med en ny situation (om du inte är van att sova på torra kvistar i en bivack). Trötthet leder till att man helt enkelt slutar bry sig om saker, det skapar passivitet och oförsiktighet.

Tristess/Långtråkighet – I likhet med trötthet får man ofta svårt med motivationen när man har tråkigt. Det leder till att det blir svårare att aktivera sig generellt och göra det man behöver göra för att klara sig. Det kan vara en av de svåraste fienderna. Som tur är finns det sätt att tackla det till exempel att ha rutiner som man följer. Ett annat bra sätt är att sätta upp mål som du försöker nå. Positivt tänkande är en annan metod för att bekämpa tristess.

mc3a5rranEnsamhet – Hänger mycket ihop med tristess. Människan är ett socialt djur som behöver känna delaktighet och närhet.  Känner vi inte det blir vi deprimerade och det är katastrofalt i överlevnadssituationer då det lätt leder till mer känslor av meningslöshet. Ensamhet kan man känna också i grupper, en del säger att man aldrig är så ensam som i fel/dåligt sällskap.

Är man flera personer är det extremt viktigt att stötta och peppa varandra och försöka se till att bekämpa de här åtta fienderna. Flera av fienderna går att bekämpa genom att träna på dem, alltså att utsätta sig för olika situationer som man inte är van med.