Filmtipset: Draug

Visste ni att det inte har gjorts en utan två vikingazombiefilmer de senaste åren. Huntress – Rune of the Dead släpptes i år medan Draug tävlade på filmfestivaler redan 2016 och släpptes i Sverige 2018 om jag fattat allt rätt.

Filmen utspelar sig på 1000-talet i Hälsinglandstrakten. Hakon och hans fosterdotter Nanna ska leta rätt på ett följe som försvunnit i vildmarken. Med sig får de den burduse Kettil som är någon slags ledare för trakten och gammal vikingakamrat med Hakon. Ganska snabbt visar det sig att det är något mystiskt som hänt och inte stigmän (någon slags frihetskämpar/stråtrövare) som överfallit följet. Här hade det kunnat bli riktigt obehagligt om filmen inte hetat Draug, för det är just den typen av fornnordiska zombier som vill suga livet ur människorna. Exakt vad draugar är/gör varierar lite olika från olika berättelser, men de har helt klart spöklika karaktärsdrag och är inte alltid med fysisk kropp.

I ärlighetens namn tycker jag nog inte det är en zombiefilm. Det är mer en vikingaskräckfilm. Faktiskt en riktigt habil skräckis. Det tar ett tag att komma förbi det lite cringiga i svensk film tycker jag. Det är nåt med språket som gör att det sällan känns riktigt bra. Men här funkar det faktiskt. Särskilt nattscenerna är krypande och med en bra obehaglig känsla.

 

 

 

Annons

Boktipset: De odöda

Det är lätt att fångas av hur vacker De odöda av Johan Egerkrans är. Tjocka svarta pärmar och fint papper med fantastiska illustrationer som påminner en del om stilen i bland annat Hellboy. De odöda är som gjord för att ligga framme och visa upp sig.

Boken börjar med en genomgång av vad odöda är och vad som skiljer gastar, vampyrer, gengångare och knytt åt. Det står lite kort om olika sätt som de enligt myterna skapas och hur människor försökt göra för att stoppa deras framfart.

Det är så många olika monster, runt 40 stycken, att de är svåra att hålla i huvudet. Men poängen, utöver en snygg coffee table-bok är snarare att visa på likheter och skillnader mellan de odöda. Att hantera döden på olika sätt är ett återkommande tema i mänsklighetens historia och gränsvarelser som är både döda och levande är vanligt. Blodet är centralt eftersom det är ett så tydligt tecken på liv och att det ofta anses ha olika magiska egenskaper.

Eftersom jag också precis läst en artikel (till den kommande zombieantologin jag jobbar med) om de nordiska föreställningarna om gengångare, så är det fascinerande vilka skillnader men också vilka likheter som finns för den här typen av monster.

Zombien och vampyren har i folktron varit liknande varelser. Det har inte funnits den moderna vampyren förrän på 1700-talet) och den moderna zombien sedan 1968, men det har funnits berättelser och tro på varelser som liknar dessa – i Sverige ända fram till 1900-talets början. En odöd som hungrar efter kött eller blod, som är väldigt mycket kropp och ganska lite intellekt. Men liksom zombien är den moderna filmens vampyr väldigt olik den som finns i folktron. Det finns många varelser som liknar den moderna vampyren, men ingen som riktigt stämmer överens med alla kriterier.

Hur som helst är det en snygg och intressant bok som är härlig att bläddra runt i lite då och då. Läs!

Ghoul från boken