Bloggarkiv

Triffider och zombierna

triffiderna_thumbJag har börjat titta lite närmare på zombiegenrens rötter (t ex i inlägget om I Am Legend) och nu har tiden kommit till Triffider, ett monster som presenterades 1951 i John Wyndams roman Day of the Triffids. Boken Triffiderna har dessutom precis kommit ut igen på svenska kul nog och översättningen är samma som den första utgåvan från 1953 fast med en ny titel (den svenska originalutgåvan hette Triffidernas uppror).

Boken handlar om biologen Bill som jobbar med Triffider, en giftig och köttätande växt på drygt två meter som dessutom kan röra sig och kommunicera med varandra. De odlas för att det går att utvinna olja som kan användas som energi. Bill blir stucken av en Triffid vilket leder till att han temporärt blir blind och missar det märkliga himlafenomen som alla över hela jorden kan se. Tur är väl det för honom för alla som ser det blir blinda och Triffiderna smiter ur sin fångenskap och börjar ha ihjäl människor.

Efter ett tag sprids en sjukdom som tar kål på de flesta som blivit blinda. Bill träffar en annan seende, Josella, som han faller för och senare tappar bort. De med synen kvar försöker organisera sig i olika grupper. Några vill ta hand om de blinda, några vill skapa ett nytt samhälle och fokuserar på hur arten människa ska överleva och andra riktar sig mot Gud. En intressant sak tycker jag är att grupperna inte präglas av stora konflikter med varandra. När de inte är överens splittras de men verkar fortfarande vara på god fot med varandra. Det är ganska stor skillnad på det och det eviga krigandet som är vanligare i amerikansk populärkultur. Även om olika grupper har olika nivå av elitism så blir de aldrig fientliga, utöver de nya militära/feodala styrkorna som dyker upp framåt slutet. De vill återta statens roll och på sikt skapa ett nytt brittiskt imperium. Det går att dra paralleller till begreppet elitpanik alltså när makthavare tror att om inte de har kontroll så är situationen utom kontroll till hur militären skildras.

Det är en hel del intressanta funderingar om hur apokalypsen påverkar vad vi behöver kunna och hur vi kan se på ett framtida samhälle. Jag gillar verkligen när Bill försöker läsa om hur de ska driva ett jordbruk men inte hittar något som inte utgår från förkunskaper. Det är en realistisk skildring av vad vi tankemässigt måste brottas med vid apokalypsen. Triffiderna själva är egentligen  inte det mest intressanta, och har stundtals en ganska undanskymd roll i berättelsen. Boken känns på många sätt tidlös vilket är fascinerande eftersom det är över 60 år sedan den kom ut.

Jerry Määttäs efterord i den nya utgåvan ger en intressant bild av hur samhället såg ut när boken kom ut och vilka olika versioner som funnits. Om passager i originalmanuset som strukits och hur den kommit till. En av de mest intressanta aspekterna är hans egna teori om hur Triffiderna symboliserar det brittiska imperiets kolonialism. Att de människor som underkuvats har kommit tillbaka för att utkräva hämnd.

Boken om Triffiderna har blivit film och TV serie flera gånger. Jag har inte sett allt, men kan rekommendera BBC TV serien från 1981 (som också är den som får högst betyg på IMDB). Både den nya TV serien (2009) och första filmen (1962) finns i sin helhet på youtube.

Öppningsscenen på sjukhuset sägs också ha påverkar Alex Garland när han skrev manuset till 28 days later och som Kirkman använder i inledningen av The Walking Dead. En del källor menar att Romero också ska ha varit influerad av boken när han gjorde Night of the Living Dead, men jag har inte hittat någon källa där han själv säger det så jag låter det vara osagt om det verkligen är så.  Vissa går så långt som att boken är ursprunget till den moderna zombiefilmen vilket jag kan tycka är en smula överdrivet. Oavsett så är Day of the Triffids en bok som påverkat zombiegenren i hur den lyfter det apokalyptiska scenariot. Den är kanske inte lika betydelsefull som I Am Legend, men den har ändå flera delar som zombiegenren flitigt använder sig av.

Köp den på adlibris

och bokus

 

Annonser

Om apokalypsen och hopp

Expressen kultur har nyligen börjat med en serie om apokalypsen. Gott så, apokalypsen är kanske mer aktuell än på länge om vi tänker på nyheterna häromveckan om att vi kan vara i den sjätte massutrotningen av arter. Första artikeln kom för en vecka sedan och handlade om Tove Jansons Kometen kommer och den senaste, av Jan Gradvall, handlade om Cormac McCarthys bok (som sedermera blev film) Vägen och det är kring den texten jag kommer att uppehålla mig lite. För i den finns något som stör mig mer och mer varje gång jag läser det.

Gradvall skräms som inget annat av Vägen. Det är förståeligt, det är en jävligt obehaglig berättelse om människan i ett samhälle där allt bara blir gråare, där hoppet försvinner mer och mer. Men samtidigt finns hoppet där. För hopp är centralt i tankarna om apokalypsen. Först kaos, sedan något annat. Utan hopp som blir det liksom inget kvar, det finns inget att leva för. De två kulorna som föräldern har (en till honom och en till barnet) skulle sedan länge avlossats om det inte fanns hopp.

Ibland får jag frågan om jag verkligen skulle vilja överleva efter zombieapokalypsen. Med allt förstört, alla vänner och familj döda och borta och känslan av att något alltid är ute efter mig. Det kan ha att göra med att jag är någon sorts obotlig optimist men jag tror det handlar om att vi aldrig vet att det inte blir bättre. Så fort vi ger upp tanken på förbättring så finns det liksom inget att kämpa för längre. Det är tanken på att det kan bli bättre, även om det inte känns så som gör det möjligt att gå vidare. Apokalyps eller inte.

Men det som stör mig mest i texten är ändå citat som: ”När civilisationen utplånades upphörde även alla lagar och moral. Mord och våldtäkter tar över.” eller ”Civilisationen är bara ett tunt ytlager. När lagar upphävs ger sig grannar på grannar.” Det är i sig inga konstiga meningar, samma saker sägs om och om igen och har gjort det ända tillbaka till Thomas Hobbes dagar. Det konstiga är att så få reagerar på det.

Som att det vi kallar civilisation idag inte sanktionerar den typen av beteenden? Som att det finns något i människan som gör att vi vill skada varandra? Jag har svårt att tänka mig att mänskligheten skulle klarat sig om det var civilisationen som gjorde att vi inte mördade, våldtog och gav oss på grannar. Men föreställningen om civilisationens godhet och människans ondska är farlig. Den kan tvinga oss till underkastelse istället för att lita till vår egen förmåga att lösa problem.

Det finns dessutom rätt dåligt forskningsstöd kring att människan verkligen är ruttna av naturen. Vi kan läsa Lasse Bergs böcker om människans ursprung. Lyssna på Frans de Waahls tankar om att att moralen kommer inifrån och våra lagar (som bygger på 10 guds bud) egentligen är pålagda ovanifrån. Alltså att civilisationens lagar är onödiga, att vi klarar av att upprätthålla moraliskt beteende ändå. För dem som vill läsa mer om biologi, människans natur och sånt rekommenderar jag Göran Greiders senaste bok Den solidariska genen. Det är en bok som ger hopp i allt elände vi ser. Det finns mycket intressant om det här att säga, men jag spar en hel del av det till mitt sommarprogram som sänds 15 juli.

När samhället ser ut som det gör vill vi ha enkelhet. Apokalypsen är intressant för att det finns något annat – att en annan värld är möjlig. I dagens samhälle verkar vi faktiskt längta så mycket efter riktig förändring, att vi är beredda att gå igenom undergången för att komma dit.

En rätt intressant diskussion mellan Rick och Maggie i The Walking dead #22.

En rätt intressant diskussion mellan Rick och Maggie i The Walking dead #22.

 

 

Varför brinner det i städerna efter katastrofen? Intervju med Anders Fridborg

110Intervju med Anders Fridborg biträdande brandchef i Uppsala. Medan brandchefen svarar för verksamheten utåt och mot den politiska och tjänstemannastyrningen så har Anders som biträdande brandchef ansvaret inåt för den egna organisationen. Uppdraget är att leda och samordna såväl förebyggande som operativ verksamhet. Han har mångårig erfarenhet som räddningsledare/vakthavande brandingenjör, men tjänstgör sedan 2007 som räddningschef i beredskap. I den rollen får Anders regelbundet hantera kriser och stora olyckor av olika dimensioner. Anders är en av en handfull utbildade teamleaders för den svenska jordbävningsinsatsstyrkan och dessutom tränad i den Europeiska Civilskyddsmekanismen och kan på EU:s uppdrag samordna krishjälp inom och utom Europa. Han representerar kommunal räddningstjänst i en nationell samordningsgrupp för krisberedskap (SOSUV) och är ensam extern representant i Myndighetens för Samhällsskydd och Beredskap arbetsgrupp som under året ska svara på ett regeringsuppdrag om utvecklad svensk krisberedskap efter branden i Västmanland.

Förutom allt detta är Anders intresserad av zombiefrågan och är förmodligen en av dem i Sverige som har bäst kunskaper på kris och katastrofberedskap och zombieapokalypsen. Dessutom har han faktagranskat Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen.

 

Hej Anders! I många skildringar av livet efter apokalypsen/katastrofen brinner det i städerna. Vad kan det finnas för anledningar till att det börjar brinna när elektriciteten försvinner?

Det kan vara många skäl till det. Om strömmen bara stängs av sker normalt inga bränder, men om strömbortfallet orsakats av till exempel nedrivna kontaktledningar så kan det orsaka gnistor och överslag. Strömmen ska stängas av genom säkringar, men den kan också kopplas på igen automatiskt efter en tid för att inte en tillfällig orsak ska orsaka ett längre stopp. Ett skäl till att det börjar brinna kan vara just att strömmen som varit borta en tid plötsligt kommer tillbaka. Om spisplattor lämnats påslagna under tiden kan de orsaka brand när de värms upp igen och något brännbart finns i närheten. Om strömmen går en tid är det alltid viktigt att stänga av sådant som kan orsaka uppvärmning och brand när strömmen kommer tillbaka.

Är det vanligt med bränder vid elavbrott?

I Sverige skulle jag inte säga att det är vanligt att elavbrott orsakar bränder. Men varje bortfall och efterföljande återkoppling är en risksituation som kan orsaka gnistbildningar och onaturliga belastningar i elsystemet, samt såklart risken med kvarglömd elektrisk apparatur jag nämnde ovan. Sedan kan ett oväntat elbortfall vara en indikator på att något allvarligt elfel uppstått, vilket i sin tur kan leda till brand. Men då är det inte själva bortfallet i sig som är felet utan kanske en skadad isolering som lett till överslag och kortslutning.

 Hur allvarlig kan en brand bli om det inte finns någon brandkår? Sprids bränder mellan lägenhetshus?

Under ogynnsamma omständigheter kan bränder spridas mellan byggnader. Vid kraftig vind och torr väderlek kan flygbränder hoppa tiotals meter – ibland ännu mer – mellan olika huskroppar; skulle någon landa inne under takpannorna på torr råspont där det samlats en del torra löv så kan branden lätt få fäste. Moderna hus som byggts korrekt ska stå emot brandspridning bra, och det är inte osannolikt att en brand i en lägenhet dör av sig själv. Skulle inte fönstren spricka är dagens lägenheter så täta att den till slut får syrebrist. Men hus som sammanbyggts till någon del riskerar alltid brandspridning om ingenting görs.

Sedan 1800-talets stadsbränder byggdes städerna upp igen med rejält tilltagna avstånd i esplanader som skar igenom städerna. Tanken var att en ny stadsbrand aldrig skulle kunna bli lika omfattande, men kvartersbränder kan inte uteslutas. Och Gamla Stan i Stockholm har till exempel inga sådana begränsningslinjer….

IMG_45292Vad rekommenderar du för att brand- och zombiesäkra ett hem?

För ett brandsäkert hem rekommenderas en sexkilos pulversläckare, minst en brandvarnare per våningsplan (placerade utanför sovrum och i hall/utrymningsväg) och gärna en brandfilt i anslutning till köket. Sedan finns det alltid skäl att påminna om att det i samband med dödsbränder mycket ofta är mänskligt beteende som är direkt utlösande faktor. Laga till exempel inte mat när du kommer hem och är fyllehungrig klockan 3 på natten. Du somnar och de stekta sojakorvarna kan med otur bli din död… Rökning är fortfarande en stor dödsbrandsorsak – det finns flera skäl att aldrig röka inomhus… Detta trots att självslocknande cigaretter införts i Sverige. Män är för övrigt starkt överrepresenterade i dödsbränder (som i alla olyckor från ungefär ett års ålder, ridolyckor undantagna…)

En poäng med en lagom stor pulversläckare är att den också är ett utmärkt vapen mot zombier. Spruta pulvret mot dem för att förvirra och sätta ned synen medan du flyr och som sista åtgärd använd stålcylindern som tillhygge! Att ha koll på sina utrymningsvägar kan naturligtvis vara en god hjälp i en zombieinvasion. Bor du högt upp och tror att du får vänta på en stege kan en enkel repstege vara en god hjälp vid såväl brand som andra utrymingar!

Jag brukar alltid säga att det är dumt att sätta eld på zombier, men högst hypotetiskt om en sätter eld på en zombie hur lång tid tror du det tar för hjärnan att bli så pass bränd att zombien dör? 

Hmmm… det där får nog en läkare svara på. Men brinnhastigheten i trä är 0,5-1 mm/min, om det kan utgöra någon vägledning…

Hur tror du bäst en ska organisera ett brandförsvar i en postapokalyptisk bosättning?

Jag är övertygad om att egenansvaret kommer att vara centralt. Precis som i de första landskapslagarna från 1200-talet kommer den som tänder en eld att hållas ansvarig för att den släcks. Jag gissar att släckvatten kommer att förvaras i kärl här och var och enkla ruskor och andra gemensamma släckmedel ordnas. Pumpar och slangar är nog en lyx som blir svår att upprätthålla.

Leker du med tanken att ha en brandbil efter zombieapokalypsen?

Jag är rädd att den skulle bli stående i brist på bränsle, men gick det att lösa så – visst! Den skulle ha en hel del fördelar, särskilt om en kunnat rengöra vattentanken så den kan frakta dricksvatten… Alla redskap som den för med sig kan också ge mycket hjälp!

 Vilka platser skulle du undvika när zombierna kommer?

Städer. Överlevnad är generellt enklare i landsbygd/glesbygd, där en del av gamla tiders robusthet finns kvar. Även i andra kriser än en zombieinvasion klarar sig glesbygdsbefolkning många gånger bättre, där det finns en starkare känsla av egenansvar för den egna säkerheten och tryggheten. Vedeldning, egna brunnar, reservkraft, egna jakt-/fiske-/odlingsmöjligheter – sådant kommer att bli viktigt när samhället slås ut!

Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen är ute nu!

Nu går det att beställa boken på Internetbokhandlar eller på www.apartforlag.se. Stort tack till alla som kom på releasefesten i Liffeys källare. Det var typ 200 pers som lyssnade på när jag blev intervjuad av Sveriges enda nazizombieexpert Eva Kingsepp (läs hennes gästinlägg om nazizombier här) och suveräna Gravmaskin som kvällen till ära spelade tre klassiska zombiefilmslåtar. Också tack till Püssy a Go Go, Apart förlag och Jimmy Wallin som ritade fina bilder i böckerna vi signerade. Den här bilden är nog den jag gillade bäst:

OBS använd inte gitarren för att döda zombier på riktigt

OBS använd inte gitarren för att döda zombier på riktigt

Det här bokskrivandet har varit en lång men rolig process. Jag kommer ihåg hur jag för drygt ett år sen satt på tunnelbanan på väg hem från jobbet när Johan från Apart förlag ringde och undrade om jag inte ville skriva en bok. Som jag fattat det så föreställde han sig att det skulle vara typ ”best of mina blogginlägg” och jag tänkte då att det skulle vara zombieöverlevnadsskola med typ enrutingar, men ju mer jag tänkte på det desto mer insåg jag att det behövdes en bok som kunde användas på riktigt. Och jag insåg att det fanns en del ämnen jag var tvungen att läsa in mig på.

Ett nästan färdigt manus testades som kurslitteratur på zombiekursen i höstas och boken är tänkt att också kunna vara kurslitteratur på zombiekurser. Om någon är sugen på att hålla kurser så är det bara att kontakta mig så kan jag hjälpa till med kontakterna till ABF. Det är skitroligt så gör det! Idagsläget verkar det bli kurser i Stockholm, Jönköping och Uppsala.

Boken finns i några väl valda butiker också. Vad jag vet finns de på Aspuddens bokhandel och Adisgladis (som säljer en del eko/off grid grejer) i Stockholm. Men de kan finnas på Scifibokhandeln. Det ska gå att säga till i andra bokhandlar så tar de in den. Tipsa gärna om ni vet bokhandlar som har tagit in den så jag vet.

Nu vill jag också ut och föreläsa om boken. Jag har några föredrag inplanerade i vår men har plats för några till.

Adisgladis skyltfönster

Adisgladis skyltfönster