Bloggarkiv

The walking dead s06 och bok 15

Nu i dagarna har både säsong 6 satt igång på TV och bok 15 kommit ut på svenska. Det roliga är att de ungefär speglar samma tid, men det har blivit så väldigt tydligt att de har blivit två olika historier. Även om Rick säger samma saker är de till olika personer och betyder olika saker i sammanhanget. Det är också skillnad i vilka som fortfarande lever i serien. Det är väldigt intressant att följa de bägge historierna just nu i vilket fall.

I den svenska versionen av The Walking Dead: 15 En andra chans har det börjat lugna sig lite i Alexandria. Den stora uppgörelsen som avslutade volym 14 har gått över och lite mer vardag börjar uppstå. Den svenska versionen har också nästan alltid bra förord. Just det här, som är skrivet av Jonas Gardell, tyckte jag faktiskt tillhörde de svagaste. Han berättar intressant om sitt yngre jag och hur hotet från HIV/Aids som låg som en matta över samhället och särskilt gaycommunityt. Hur det var en smitta som ingen visste så mycket om som skördade människoliv och skapade rädsla. Kopplingen till zombiesmittan blir tyvärr inte glasklar i en mycket bra text. För övrigt är det som vanligt ett fint hantverk med översättningen. En grej som Rick om communityjag tänkte på när jag läste image(4)(eftersom jag skrivit just om den pratbubblan tidigare) var just problemet som ordet community är för översättningar. Just där skulle jag nog ersatt med gemenskap, men det är egentligen en smaksak (och jag vill inte vara gnällig för det är på det stora hela skitbra). Hur som helst tycker jag den här delen av TWD verkligen är intressant. När de börjar bygga något nytt, de börjar tänka att det kan finnas en framtid. Det är en del i apokalypsgenren som inte är särskilt vanlig men är ack så intressant. Ge oss mer vardag och mer organisering av det postapokalyptiska livet tack!

I TV seriens första avsnitt säsong 6 bygger de som vanligt en pampig och lite mer konstnärlig story (som inte alls finns i serietidningen). Vi kastas direkt in i handlingen med hur Rick och co ska leda borde en enorm hord av zombier från ett stenbrott där de fastnat. Jag tycker det funkar ganska bra med tillbakablickar även om jag inte riktigt kommer ihåg vem som dog hur och varför i slutet av säsong 5. En ganska stark inledning, men jag kan inte låta bli att få känslan av att det är svårare att få TV serien att kännas fräsch och spännande efter så många säsonger.

Hur som helst ta chansen att följa bägge på en gång. Det blir en annan nyans av spänning när en inte vet vad som de tar från serien till TV serien.

 

Köp bok 15 av Apart förlag här (eller lite dyrare på adlibris eller bokus).

 

Annonser

Tankar om The Walking Dead säsong 4

The Walking Dead säsong fyra har än så länge varit riktigt bra tycker jag. Mycket av handlingen har kretsat kring att skaffa medicin, sjukdomar som inte är zombierelaterade och trassliga relationer. Det är det som är skillnaden på en TV serie och en film. Filmer är sällan så långsamma, särskilt inte Amerikanska. En del lysande undantag finns, särskilt bland lågbudgetfilmerna (se till exempel The Battery). Jag vill veta hur man bekämpar tristessen efter apokalypsen. Hur det påverkar människor att leva med ett lågintensivt zombiehot som ibland blir akut.

walking-deadDet som jag har svårt med i The Walking Dead (eller kanske det TV serien inte riktigt lyckas med)  är att karaktärerna egentligen inte är särskilt spännande. Det är nästan ingen som jag verkligen känner för. Visst är en personer intressanta och har utvecklats under tiden, men det är inte som exempelvis The Wire där det känns som om man verkligen känner personerna det handlar om. The Walking Dead är helt enkelt intressant för att den utspelar sig i en häftig miljö. Den enda som jag faktiskt tycker är intressant är Guvernören. Även om tillbakablicken och rivaliteten kändes lite för amerikansk på ett dåligt sätt, det onda mot de goda liksom, så väcktes en smula sympati för honom. Jag tycker det fanns lite guld i honom innan, men att han ändå inte fick vara den karaktären fullt ut för att han skulle vara ond. Avsnitten som handlade om honom var till en början astråkiga men jag tycker ändå att det gav något så här i efterhand.

Det finns en hel del annan kritik mot The Walking Dead. Förutom den uppenbara sexismen (som faktiskt har blivit bättre i de senare säsongerna) så finns det annan kritik som är intressant. Den moderna zombiefilmens fader George Romero är till exempel förbannad på The Walking Dead:

“They asked me to do a couple of episodes of The Walking Dead but I didn’t want to be a part of it. […] Basically it’s just a soap opera with a zombie occasionally. I always used the zombie as a character for satire or a political criticism and I find that missing in what’s happening now.”

Kanske är själva formatet TV-serie bättre för att skildra det långdragna kaoset som zombieapokalypsen verkar bli och att filmen helt enkelt är bättre för att få fram andra typer av poänger. Det finns såklart filmer som är långsamma och ger oss en liten känsla av vardag, men det är nästan alltid fokus på action eller skräck. Vi får inte reda på så mycket om hur det postapokalyptiska samhället är organiserat.

Zombien måste få vara både och. Den måste få användas som skräck, samhällskommentar och postapokalyptisk prepperdröm. Jag tror det är just det som är storheten i zombien som monster, att den egentligen är ganska tom och möjlig att fylla med egna förhoppningar. Kanske blir också därför ramaskriet större när de börjar bli romantiska eller sexuella. Men är det något som är beständigt med zombien så är det ju dess benägenhet att förändras. Det är fint.

The Walking dead s3

Nu börjar foton från The Walking Dead säsong 3 dyka upp på Internet. Mest intressant av de kommande karaktärerna i säsongen är The Governor och så klart Michonne. Jag har rätt höga förväntningar, men tillhörde å andra sidan skaran som inte tyckte det var ett problem att säsong två stundtals var en The Little House on the Prairie and Zombies. Jag tyckte det var mer problematiskt med undermåliga kvinnoroller och unken kristen kärnfamiljspropaganda. Att rollerna ges tid att utvecklas ganska tidigt hoppas jag att man får igen senare i serien.

”The Governor”

Säsong tre, som startar i oktober, kommer att vara hela 16 avsnitt. Det bäddar för en fortsatt långsam handling. Mycket av skillnaden på säsong ett och två tyckte jag handlade hur hur mycket fokus det var på att driva handlingen framåt. Säsong två var långsam men med en del avsnitt där allt hände (t ex mid season-avsnittet) för att återigen vara ganska lugnt till precis framåt slutet. Å andra sidan är de nya karaktärerna som kommer in fartfyllda om serien kommer att följa serietidningen.

Michonne