Bloggarkiv

De bästa zombiefilmerna 2016-2019

Som en fortsättning på listan med bra lite mer moderna zombiefilmer tänkte jag ta upp vilka bra filmer som kommit de senaste fyra åren. Faktum är att de senaste åren varit riktigt starkt på zombiefronten. Många gånger har jag hört att ”zombietrenden” är på väg att dö (lustigt ordval också) men jag tycker mig faktiskt inte se så mycket tecken på det. Ok att TV serien The Walking Dead går lite på sparlåga och att serietidningens sista nummer har kommit ut men det har kommit nya och intressanta filmer. En av de nya trenderna är rehabiliterade zombie som till exempel finns i The Cured. Det finns flera filmer från Japan och Sydkorea på listan och flera brittiska.

I Am a Hero (2016)

En japansk rökare som bygger på en tecknad serie med samma namn. Hideo Suzuki är en misslyckad mangatecknare som bor i en liten lägenhet med sin flickvän. Han beskrivs som alldaglig och eftersom ingen tydligen gillar alldagliga människor har det inte blivit mycket med 35åringen. Men sedan kommer zombierna! Det tar lite tid och ingen fattar i vanlig ordning de inledande attackerna. Men förvirringen när allt drar igång är riktigt fin!

Here Alone (2016)

En obehaglig sjukdom sprider sig. Ann lämnar stan med sin man och sin bebis. De beger sig ut i skogen där mannen växte upp. Barnet och mannen dör och Ann får klara sig själv i naturen. Kul med en bra lågmäld zombiefilm som gått under radarn. Det är verkligen ingen actionspäckad eller ens läskig film, den är mer ett stillsamt drama med vissa lite snabbare passager.

Train to Busan (2016)

En av de bästa zombiefilmerna som gjorts. Den har kanske inte så mycket nytt, men är i sitt genomförande riktigt bra. Nästan hela filmen utspelar sig på tåg. Kolla om du inte redan gjort det!

The Girl With All the Gifts (2016)

En till riktigt bra film från 2016 (vilket kanske gör 2016 till det bästa året för zombiefilm någonsin). Snygg och välproducerad postapokalyps som utspelar sig i England ett decennium efter zombierna tog över. En sorts hybridzombier hålls i inspärrade i en militärbas men måste fly.

Pride and Prejudice and Zombies (2016)

Otroligt underskattad filmatisering av boken med samma namn (som dock är urtråkig). Kostymdrama om hur överlevarna ska hantera de anstormande zombierna, dels hur systrarna Bennet ska hitta rika män att gifta sig med. Som de flesta brittiska zombiefilmer är den bra ändå. Lite torr humor, lite romantik, lite zombieslakt och lite kampsportsaction (systrarna har ju ändå varit i Shaolintempel för att lära sig The Deadly Arts). En rolig kontrafaktisk historieskrivning!

Ravenous (Les Affamés) (2017)

Vacker kanadensisk zombiefilm med lite udda zombier som bygger konstiga konstverk. Filmen börjar jordnära med avslutas lite arty. Ett gäng överlevande drar omkring på landsbygden och försöker klara livhanken. Ok, i ärlighetens namn hade den nog inte platsat på listan om det funnits någon bättre film från 2017 så den får representera 2017 som ett mellanår.

Rampant (2018)

Rampant utspelar sig i ett medeltida Korea. Zombierna är mer som demoner som bara kan vara ute på natten. Den lyfter den politiska aspekten av smittan som gör den väldigt intressant. Rampant är lite som en filmversion av TV-serien The Kingdom (som dock var bättre) men är väl värd att se om du gillar svärd, spjut och zombiedemonkaos.

Cargo (2018)

Australiensiska Cargo bygger på kortfilmen med samma namn. En man ska försöka föra sitt spädbarn i säkerhet genom öken och ödemark i Autstralien. Det är något av en natur versus civilisationen i det hela som jag tror skulle göra George Romero en smula rörd. Det är en fin och oftast lågmäld film om hemvist med en politisk udd mot människans rovdrift av naturen.

The Cured (2018)

Vad händer om de som drabbats av zombiesmittan kan rehabiliteras tillbaka till samhället? I The Cured är det just det som händer, och vi får följa de politiska konsekvenserna av det hela. Folk är väldigt misstänksamma mot de botade och behandlar dem illa. Reaktionen kommer som ett brev på posten, de börjar organisera sig för att försvara och se till att osmittade inte kan göra som de vill mot dem. Ett mörkt och bra drama skulle jag säga.

Zombieland – Double Tap (2019)

Hela casten är tillbaka och gör ungefär samma film som den klassiska Zombieland. Fast lite sämre. Det gör inget det är bra ändå. Jag hade dock hoppats på lite nya zombieöverlevnadsregler att förhålla mig till. Det är en roadmovie med zombier, action och lite kärlek.

Huntress Rune of the Dead (2019)

Rune of the Dead är nog den bästa svenska zombiefilmen som gjorts, även om det är mer av ett vikingadrama. Runa är grym på att skjuta pilbåge och har hand om det mesta på gården medan hennes pappa är ute på vikingatur (eller vikingaour visar det sig). Zombierna är mer drauglika till sin karaktär. Mycket vackra miljöbilder och avslappnat tempo gör det till en bra film.

The Dead Don’t Die (2019)

Jim Jarmusch efterlängtade extremt stjärnspäckade zombiefilm. Den är som hans filmer oftast är – meta, underfundigt rolig och märklig. Zombierna når småstaden Centerville och de udda karaktärerna i staden måste handskas med det otänkbara. Sen blir det mer och mer otänkbart och slutet slår verkligen knut på sig själv. Men stämningen och musiken är fin i filmen.

 

 

Zombieöverlevnadsåret 2017

Det bästa med nyår är alla årskrönikor överallt. Så kommer här en årskrönika över zombieöverlevnadsåret 2017 (tidigare år finns att läsa här 2013 2014 och 2015 och 2016). Det blev ganska lite skrivet på bloggen i jämförelse med tidigare år, och det har att göra med att jag skrev klart boken Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig samt Zombieöverlevnadskalendern 2018. Faktiskt var juni 2017 den enda månaden jag inte skrivit ett enda inlägg under hela NejTackZombies-bloggens tid. Det var också ganska många bokrecensioner av populärvetenskapliga och mer vetenskapliga böcker som jag ändå läste i researchsyfte till boken. Det blev inte särskilt många filmtips, dels eftersom jag prioriterade bort film, dels för att det faktiskt inte kom någon vettig zombiefilm 2017 vad jag kommer på just nu.

Ja året började ganska tungt egentligen. Trump tillträdde som president och jag skrev om att hantera känslan av att slutet närmar sig. I april var det ett terrorattentat i centrala Stockholm som jag skrev två inlägg om: Om beteenden vid katastrofer och hur efterspelet kunde definieras som elitpanik. Annars är jag mest nöjd över mina lite längre inlägg om beteenden. Det här skrev jag efter att ha hamnat i diskussion med några idioter till preppers på facebook eftersom de VISSTE hur det skulle bli totalt kaos och ett allas krig mot alla vid någon större plötslig kollaps. Något de alltså absolut inte har stöd för i forskning. Visst förekommer det att folk beter sig illa (och misstänksamhet kan späs på) men det är inte något som definierar katastrofbeteenden som vi ser i forskning. I somras var det också ett falskt VMA i Stockholm som det snackades mycket om, jag skrev lite om hur vi generellt beter oss vid larm. Det var också MSBs första krisberedskapsvecka i maj 2017, och nästa blir i månadsskiftet maj-juni 2018.

Den stora grejen för mig har såklart varit Överlev katastrofen (och till viss del Zombieöverlevnadskalendern 2018). Men jag har också varit med och skrivit en liten bok som heter Boken om hemberedskap – bli bättre förberedd (dock i jobbsammanhang) i samverkan med Civilförsvarsförbundet. Tillsammans med Anna-Maria Stawrebergs bok Prepping som också kom under hösten går det nog att säga att det är en trend eller rörelse i samhället där de här frågorna verkligen börjar diskuteras. Inte minst med tanke på beredskapsrapporten: ”Motståndskraft, inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025” som kom i slutet av december där det står att vi förväntas klara oss en vecka utan hjälp av myndigheterna i händelse av krig. Så det har snarare varit ett år med katastrofberedskap än ett år med zombier.

Jag har hållit runt 20 föredrag runt om i landet. Väldigt kul att träffa människor och diskutera olika strategier. Förutom bibliotek (som varit det vanligaste) har jag föreläst på Räddningstjänstens skola i Revinge, på räddningstjänstkonferenser, för MSB och kommunledningskontor, Närcon och olika företag. Jag gjorde också min första utlandsföreläsning i Helsingfors.

Jag vill återigen tacka alla som jag intervjuade till Överlev katastrofen. Det blev nästan 20 stycken och även om inte alla är med i boken har de på olika sätt färgat den. Har du inte köpt kalendern eller boken så tycker jag verkligen att du ska passa på. Det finns liksom inget bättre nyårslöfte än att öka chanserna att överleva zombieapokalypsen (med upp till 25% enligt osäkra källor). Bokus är billigast så slå till på direkten! Bok Kalender

Och precis som vanligt kom inte den svenska zombiefilmen Zon 261 (som numera har bytt namn till Operation Ragnarök) i år heller. Vi håller tummarna för 2018 🙂

 

Zombieåret 2016 (och spaningar för 2017)

En tradition nästa lika viktig som julen är Zombieöverlevnads årssummering och framtidsspaning. Här kan du läsa summeringarna för 2013 2014 och 2015. Men året har i alla fall för mig inte präglats av stora grejer som zommarprat eller boksläpp som de senaste två åren, så det är väl lite av ett mellanår. Däremot har jag haft väldigt många föreläsningar runt om i landet, vilket har varit riktigt roligt 25-30 stycken har det blivit totalt. Knappt 30 000 personer har besökt bloggen under året.

Filmmässigt som var det två zombiefilmer av det mer klassiska slaget som var de stora ljuspunkterna (vilket jag inte alls hade trott eller förutspått). Både Train to Busan och The Girl With All The Gifts tycker jag är topp tio zombiefilmer någonsin. Sen var ju Pride and Prejudice and Zombies faktiskt mycket bättre än vad alla recensenter tyckte. Så på filmfronten var det ett riktigt bra år. Inga nya TV serier kom, men Fear the Walking Dead tyckte jag växte och blev sevärd.

Inlägg på bloggen som jag är lite extra nöjd med under året är det om PTSD och återhämtning efter trauman, vilka människor som är bäst att ha med sig alltså den ultimata zombieöverlevnadsgruppen, det här med kärnkraftverk efter apokalypsen, hur du ska fysträna för att överleva zombiekatastrofen och vilka hobbies som är bra inför Z-day. Om du missat några av dem, kan det vara värt om du har tråkiga mellandagar. Tyvärr har bloggen inte varit så aktiv i år heller. Hoppas på mer aktivitet under 2017.

2017 då. Vad har vi att vänta av nästa år. Som vanligt hoppas jag ju på den svenska zombiefilmen Zon 261 (som ska ha kommit tre år i rad nu), Patient Zero (som skulle kommit i år – vad är det med zombiefilmer och förseningar?) och så ska World War Z 2 komma (men det lär ju inte ske). Det är några av de filmer som är på gång som det snackas en del om.

Jag var på en kurs i sjukvård arrangerad av Svenska Överlevnadssällskapet och så var det ju den spännande zombierun i Örebro i höstas. I övrigt så har jag börjat skriva på den nya boken och precis skrivit kontrakt med Ordfront. Det är roligt att skriva för det för det är ett bra sätt att motivera mig att lära mig mer. Det är vidrigt att skriva eftersom det är förenat med en massa prestationsångest och enorma möjligheter att ha faktafel, särskilt i ett så tvärvetenskapligt ämne som zombieöverlevnad. Det som skiljer boken från den förra är att jag kommer att gå djupare in i egenskaper, kunskaper, förmågor och förhållningssätt som faktiskt har vetenskapligt stöd för att öka chanserna att överleva en katastrof. Just nu är jag mest orolig att det blir en töntig självhjälpsbok. Tyvärr så kommer den inte ut under 2017, så vi får hoppas att zombierna inte kommer nästa år heller. Det vore trist.

2016 har ju varit ett år när många gamla stjärnor dött och Donald Trumps kommande presidentskap i kombination med en obehaglig politisk utveckling i andra delar av världen. Det ser onekligen ut som om jag återigen får hoppas att ”organisering” (som för övrigt kommer att få ett eget kapitel i den kommande boken) blir vårt gemensamma nyårslöfte.