Krisberedskapsveckan 2018 och ”Om krisen eller kriget kommer”

Nu börjar krisberedskapsveckan 2018. I år har det varit mycket mer diskussioner om veckan innan, förmodligen för att broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” ska skickas ut till 4,8 miljoner svenska hushåll. Men hur ska vi se på den? Är det ett effektivt sätt att höja beredskapen i Sverige och vad kan göras för att veckan ska bli så bra som möjligt?

MSB har alltså på uppdrag från regeringen tagit fram broschyren ”Om kriget eller krisen kommer”. Den tjugosidiga broschyren presenterades måndagen den 21 maj på en presskonferens (ladda ned broschyren här) och är ungefär så bra som den kan bli när den helt saknar målgrupp. När broschyren kom ut senast 1961 så lyssnade människor när Staten pratade i större utsträckning än i dag. Kommunikationen riktade sig uppifrån och ned till medborgarna. Det fanns bara en TV-kanal och mediebruset var knappt existerande. Idag konkurrerar informationen med betydligt intressantare fakta som Kim Kardashians instagrambilder på sin frukost, att något kan vara en okänd/dold folksjukdom eller vad som helst som känns lite mer spännande. Vår konsumtion av information ser helt annorlunda ut idag och vi väljer i större utsträckning info som vi vill se eller bekräftar vår världsbild. Spridningen av info sker mer horisontellt än vertikalt.

Efter presskonferensen inför krisberedskapsveckan i måndags så har det redan varit mycket diskussioner om broschyren och om hemberedskap och krig. Särskilt internationellt har rapporteringen om att fredliga Sverige ska börja förbereda sig för krig fått mycket uppmärksamhet. Det finns såklart ett syfte med att broschyren kommer under krisberedskapsveckan, förhoppningsvis ger det lite mer utrymme för frågorna i många olika kanaler i samhället. Och det är en viktig del för att budskapet ska sjunka in. Informationskampanjer generellt har högst begränsad effekt på människors beteenden (vilket jag skrivit om tidigare) men att det finns i många kanaler kan vara positivt. En annan bra grej är att MSB tagit fram ett spela som kan användas i skolorna under veckan. Att påverka vuxna genom barn är något som faktiskt verkar funka.

För ett par dagar sedan hade 228/290 kommuner (lista finns här) anmält att de skulle ha någon typ av aktivitet under veckan vilket är väldigt bra genomslag. Även länsstyrelser och de frivilliga försvarsorganisationerna kommer också att ha verksamhet. Förra året deltog ca 80% av kommunerna på något sätt så det är ungefär lika många. Kolla gärna med din kommun! Här finns lite info om vilken typ av aktiviteter de faktiskt gör.

Det jag tänker är viktigt att det fokuseras på är möjligheten till engagemang. Ju fler som är organiserade i någon av alla organisationer som kan vara viktiga vid en kris desto bättre. I broschyren nämns utbildning och engagemang på sista sidan och det är bra. Bildade och organiserade människor gör ett mer resilient samhälle – både gentemot informationskrig och cyberattacker men också mot rena naturkatastrofer och krig. Krisberedskap handlar om så mycket mer än att ha konserver och vatten hemma. Det handlar om kunskap, sociala nätverk och tillit. Det här har jag tjatat om flera gånger. Och det slås även fast på första sidan i broschyren: ”En av våra viktigaste tillgångar när något hotar oss är vår vilja att hjälpa varandra.

Fokuset på krig är problematiskt samtidigt som det kan vara viktigt ändå. Även om kriget inte känns som om det står framför dörren just nu så kan säkerhetsläget förändras snabbt. Att veta hur försvaret är uppbyggt och att alla människor i Sverige faktiskt kan bli inkallade är viktig kunskap som jag tror inte alla vet om. I tycker jag ändå att media har MSB svarat lite svävande kring krigsfrågan vilket inte är så konstigt då det ju egentligen inte MSB som ”har hand om” krigshot eller förberedelser för det (även om de fyller en funktion inom det civila försvaret). Det är försvarsmakten och dess organisationer som ska hantera och undersöka de hotbilderna. Jag tycker även att terrorbiten i broschyren är problematisk. Den bidrar mer till att skapa rädsla än trygghet och gör terrorhotet till något större än vad det egentligen är. Istället för att stilla rädslan tror jag att den späs på vilket gör att terroristerna segrar.

På det stora hela är jag positiv till krisberedskapsveckan och broschyren. Det blir väldigt intressant att se vad som görs och framförallt att läsa utvärderingen efteråt. Kommer människor att tillgodogöra sig informationen eller hamnar broschyren i pappersåtervinningen? Vad funkade bättre och sämre? Kommer folk ändra något i sitt beteende för att bli mer förberedda? Kommer du att ändra något i ditt beteende?

 

 

 

 

Annonser

Publicerat på maj 27, 2018, i Att överleva och märkt , , , , , , , . Bokmärk permalänken. 1 kommentar.

  1. Vad kan vi säga om 19-sidigt häfte?
    Tja, det självklara, vad alla vet och gör som de inte vet.
    Vapenindustrin har en än gång vunnit. När vapenindustrin vinner, förlorar folket alltid. Det är människorna som utför deras krig. Det är vapenindustrin som ansvarar för vapen och det är folket som står för de döda. Deras lobbyster har idiotiserat nästan hela svenska folket. Det är de vapenfabrikerna som vinner genom att skapa en strategisk rädsla hos folket. Människor som är rädda är väldigt lätt att domesticera och kontrollera. Det är de vapenindustrierna som vinner med all denna krigshysteri och förmoda kris. Med denna löjliga fiktiva krigspropaganda.
    Bara ett exempel. Hur många miljarder ska kosta att bygga upp ett nytt-gammalt regemente på Gotland? Bara för att några soldater ska leka krig!
    Sveriges överbefälhavare Sverker Göranson sade att Sverige bara kan försvara sig i en vecka om landet blir angripet. Det var 2015 när han sa det. Är detta inte helt löjligt? Ska ett regemente på 350 soldater, som ska kosta 780 miljoner kronor, förändra status quo i detta inbillade och förmoda krig? Vad vill Sverige? Vad är det verkliga syftet med denna slags propaganda? Vad är löften med detta?
    Med löften om att återställa Tyskland till en stormakt samt att eliminera fienden tog Hitler makten. Genom att studera idéer om propaganda insåg han vikten av att använda sig av propaganda och agitation. I hans bok Mein Kampf har han skapat olika principer för att propagandan ska bli så effektiv som möjligt. I några av hans broschyr stod också så: ”Viktig information till tyska invånare”
    Å andra sidan, om det svenska folket skulle ha en bättre bild av vad krig egentligen innebär, kanske skulle det inte vara lika reservationslöst att understöda Sverige att beger sig ut på imperialistiska äventyr till andra sidan jordklotet. Då skulle Sverige inte ha ingått i en militär operation ledd av Nato, som är en militärallians och inte en humanitär organisation. Den nuvarande bilden av Afghanistan grundar sig på uppfattningen om att Sverige snarare bidrog till en humanitär operation än ett krig. Humanitarismen används här, precis som i många fall under kolonialtiden, som en undanflykt för att ingripa militärt i andra länder för att främja egna intressen. Det är det som svenska soldater har gjort i Afghanistan och som nu gör i Mali. Den svenska humanismen i Afghanistan heter naturgas.
    Äventyret i Libyen är annat ett exempel på genomtänkt blåögdhet och ensidighet -om det finns något exempel på det- när svenska Jasplanen släppte bomber på områden där civila bodde. När Sverige bestämde sig för att ”nu går vi in och stöder the good guys, som Bush sade.
    Den Amerikanska och europeiska (och svenska) humanismen i Libyen heter olja

    Låt oss gå tillbaka till den inbillade krisen igen.
    Den verkliga krisen är det enorma sociala klyftan som alltmer växer i Sverige. Klyftan mellan slumområden och lyxiga gettos är den verkliga krisen. Och vi kan tyvärr inte säga -om krisen eller kriget kommer- för den är redan här och är väl cementerad i det svenska samhället. Och snart blir det väl cementerad i folkets metalitet. Den verkliga krisen upplevs av vanliga människor varje dag. Det är pensionärerna som varje dag upplever denna kris när de inte klara sig hela månaden på sin miserabla pension. Pensionssystemet är idag i Sverige en fattigdomsfabrik, som i vilken bananrepublik som helst.
    Det är invandrare som diskrimineras på arbetsmarknaden och i samhället i allmänhet som varje dag upplever den verkliga krisen.
    ”Sveriges samlade förvar ska skydda och förvara landet, vår frihet och rätten att leva som vi själva väljer. Vi har alla en uppgift om Sverige hotas.”
    Detta står i broschyren som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) skickade ut till Sveriges invånare.
    Jag skulle vilja fråga den nämnda myndigheten -och också dig- följande: Lever hundratusentals pensionärer som de själva väljer? Lever nästan 40% av den fattiga befolkningen i Sverige som de själva väljer?
    ”Vi har alla en uppgift om Sverige hotas.” Står det även i pamfletten.
    Sverige har nu hotats i många år. Kanske inte i Täby, Danderyd eller Östermalm, men i många förorten över hela landet. Sverige hotas att bli en bananrepublik. Det är det verkliga hotet.
    Denna domesticering är i Spanien -mitt hemland- redan en smärtsam verklighet!
    Vad synd om det svenska folket är på väg att tämjas som en liten knähund

    Xavier

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: