Bokrecension: Bli en överlevare – Hemligheterna och forskningsrönen som kan komma att rädda ditt liv

Som några kanske vet har jag börjat skriva en uppföljare på Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen och i och med det läsa en massa böcker. Några av dem tänkte jag recensera här.

bli-en-overlevare-hemligheterna-och-forskningsronen-som-kan-komma-att-radda-ditt-livBli en överlevare! kom 2009 och är en i raden amerikanska böcker som handlar om katastrofpersonlighet, katastrofbeteenden och lite tips på hur vi kan göra för att bättre klara katastrofer. Om du bara är intresserad av överlevnadstipsen kan du hoppa längst ned i inlägget. (I den här boken finns också ett onlinetest survivorprofiler.org och en hemsida thesurvivorsclub.org och men av någon anledning finns inte någon av de hemsidorna uppe längre. Min teori är att det har att göra med att han numera är någon slags hög boss på Disney-ABC men jag har inte hittat något när jag sökt om det på internet. Om någon vet får ni gärna säga till).

Sherwood har gått militärutbildningar, besökt PTSD kliniker och intervjuat en massa forskare, flygplanssäkerhetsarbetare, överlevare och psykologer. Det är ett gediget arbete som ligger bakom boken, och den fyller sitt syfte rätt bra. Även om den är lite väl anekdotisk ibland tycker jag han balanserar det bra.

Sherwood intervjuar bland annat John Leach som skrivit avhandlingen ”Survival Psychology” som är ett portalverk inom överlevnadspsykologin. Leach pratar om att vi tenderar att följa den roll vi har i en situation. Till exempel vid en stor brand vid King’s Cross tunnelbanestation i London. Många pendlare gick ned i tunnelbanan trots att det kom rök därifrån. De gjorde helt enkelt som de brukade, de följde sina rutiner. Många andra var som paralyserade, de gjorde helt enkelt ingenting. Leach konstaterar krasst ”Förnekelse och inaktivitet förbereder människor utmärkt för rollerna som offer och lik”.

I boken tas många exempel på hur vi ska agera i situationer som är kritiska. Till exempel när du hamnar under vatten och är fastspänd inuti en helikopter (Håll fast vid ett riktmärke – Vänta tills all plötslig och våldsam rörelse har avstannat – Agera) och fallskärmshoppare där något går snett (Försök att slappna av – kom ihåg var du befinner dig – Ge aldrig upp).

Tro/vilja är något viktigt i överlevnadssituationer. Det handlar om att ha något att leva för och tanken på att en är en del i något större. Att det finns en plan för dig (som oftast inte är att dö i en olycka). Här är det ju rätt svårt att intervjua människor som faktiskt tror och ber men ändå dör. Det är helt enkelt svårt att mäta vad det är som gör att människor klarar sig bättre eftersom en urvalsgrupp av förklarliga skäl är omöjliga att intervjua.

Sherwood listar fem olika typer av överlevarpersonligheter. De är inte bättre eller sämre än någon annan och klarar kanske av olika typer av överlevnadssituationer olika bra.

Krigaren är en som vägrar ge upp och kastar sig in i en kris rakt framifrån. De har en passionerad inställning till livet och reser sig när de blivit slagna och försöker igen. De kan vara envisa och orubbliga, tävlingsinriktade och aggressiva, modiga och djärva. Många idrottsstjärnor skulle nog placera in sig här.

Den troende litar på att Gud skyddar dig. Tron är det som håller dig över ytan i svåra stunder och som ger dig tröst och stöd. Gud har en plan för dig och du litar på att den är sann. Din tro ger dig hopp och optimism vilket är viktiga egenskaper i överlevnadssituationer.

Länkbyggaren hanterar kriser i styrkan i relationer. Kärleken till andra får dig att tackla de största hindren och ger dig också stöd i svåra stunder. Empati och solidaritet är nyckelord för länkbyggaren. De är bra lagspelare och kommer lätt överens med andra.

Tänkaren använder sitt intellekt för att klara problem. Den teoretiska och praktiska intelligens du har gör att du har full tro på att du klarar av att hantera problem som uppstår. Du är fokuserad och koncentrerar dig på vad som behöver göras. Du kan improvisera och lösa problem genom påhittighet.

Realisten vet att allt inte går enligt planerna. Du är medveten om att du kan hamna i dåliga situationer och följer med i ett flow i vad som händer. När du ställs inför ett problem är du pragmatisk och kommer på att bra sätt att agera på. Många förlorar greppet vid en kris, men du brukar hålla huvudet kallt och agera när det blir dags. Du överlever genom att rida ut stormen och göra det du behöver för att överleva.

Jag blir inte riktigt klok på vilken av de här typerna jag är. Förmodligen någon sorts kombination, men det är trubbigt och svårt att göra något med den eventuella kunskapen. Det finns ingen metod för att screena vem som blir en överlevare i förväg. De flesta sådana försök är i grunden ovetenskapliga. Säkert också i fallet med Överlevnadsprofilen som Sherwood gjort (tyvärr har jag som sagt inte kunnat göra den själv) även om han menar att den har vetenskapligt stöd och är framtagen i samarbete med psykologer och experter inom överlevnadsfältet.

Slutligen presenterar Sherwood några förhållningssätt som kommer att göra att du bättre klarar situationer som kommer att uppstå i ditt liv som du inte hade förberett dig på. För det är något som kommer att drabba oss alla (särskilt om när zombierna kommer). Det här är lite kärnan i boken skulle jag säga, även om punkterna sammanfattningen är otydliga.

  1. En tugga i taget. Det finns något slags talesätt som lyder: Hur äter man en elefant? En tugga i taget. Alltså gör saker i tur och ordning. Sätt upp små mål och beta av dem. Det fokuset kommer att kunna göra att problem som för många ses som oöverstigliga blir hanterbara.
  2. Isolering är en illusion. Vi hänger alla i en skör tråd ibland och när vi är som mest sårbara eller sårade behöver vi andra för stöd och hjälp. Vi klarar oss inte ensamma.
  3. Ett syfte större än en själv. Generositet och osjälviskhet är vanliga egenskaper som gör att överlevare ofta vill dela med sig av sina erfarenheter. Genom att ha ett större syfte och en känsla av sammanhang får vi mer att kämpa för och större chanser att överleva när något oväntat händer.
  4. Tillsammans är vi starka. Vid kriser skapas nya starka band mellan människor. Ur ett evolutionärt perspektiv är det rimligt, eftersom inbördes hjälp är något som gör oss mer resilienta.
  5. Öda inte bort ett andetag. Genom att leva nu, eller carpa som ungdomen skulle säga, gör vi oss själva en tjänst. Vi vet inte när det otänkbara inträffar, men om vi lever livet nu kommer vi ha levt även om vi inte klarar oss. Så våra förberedelser inför något otänkbart ska inte ha karaktären av att vara uppoffringar. De ska vara en positiv del av livet, något som gör det värt att leva. Och livet levs bäst tillsammans med andra.

PS: Ursäkta om jag ibland låter som en livscoach. Det är inte min mening och jag skäms för varje sånt ord jag skriver.

 

Annonser

Posted on augusti 26, 2016, in Att överleva, litteratur och film and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: