Transformationen

Jag läste nyligen 1007 av Johannes Pinter. Det är en vampyrbok (ja jag vet att vampyrer är overkliga) där huvudpersonen Anton blir smittad och hela boken handlar om hur han långsamt slutar vara människa. Hur han börjar inse att han håller på att bli något annat. Förändringen tar flera veckor och midnattssolen i Gällivare tvingar honom att stanna inomhus. Vampyren och zombien har mer gemensamt än bara historia. Det finns flera element som är likartade.

Den här typen av historier finns även i zombiegenren och jag tänkte mycket på att förändringsprocessen är likartad. Att gå från människa till ickemänniska. Den stora skillnaden är såklart att vampyren har förmågan att tänka, samt att den  behåller sina minnen och kanske sitt jag efter transformationen, medan zombien i stort upphör att vara människa. Det är oftast mer som att dö. Men just den perioden är något jag skulle vilja se mer av. Det finns ofta bifigurer i zombiefilmer och serier som blir smittade och antingen dör som hjältar eller försöker dölja det hela och i slutändan blir ett hot mot alla. Dessa två ytterligheter är nog ganska vanliga sätt att hantera faktumet att vi håller på att lämna mänskligheten/dö. Men varför inte stanna i det? Det finns mycket obehagligt att tänka på, och kanske någon sorts hopp i att det inte behöver ta slut.

Det finns en zombiefilm som egentligen bara handlar om detta. Det är dock ur en pappas perspektiv när hans dotter håller på att bli zombie. I Maggie (2015) så tar förvandlingen upp till sex veckor. Att mentalt kapitulera för det oundvikliga gäller ju även för de närstående, vilket ju tas upp i de flesta zombieserier, nu senast i Fear the Walking Dead.

Även om 1007 inte handlar om zombier så väcker den tankar om förnekelse och att kapitulera för något nytt. Det är en bra och tät berättelse om förfall och förändring. Om att vara människa och att sluta vara det. Den är dessutom utgiven på Swedish Zombie som är ett spännande förlag som ger ut svensk skräck (tyvärr för lite zombieberättelser).

Annons