Det handlar inte om att överleva, det handlar om att leva

survivingsJag har precis läst ut Laurence Gonzales bok Surviving Survival – The Art and Science of Recilience. Det är en intressant bok som inte handlar om att överleva, utan att kunna leva med trauman. Hur vi kan leva med och hantera hemska upplevelser vi varit med om. Ur ett zombieöverlevnadsperspektiv är det här såklart högintressant. Alla överlevare kommer ju att ha förlorat nära och kära, kanske till och med varit tvungen att ha ihjäl dem. Det kommer att skapa individuella trauman, men också en kollektiv gemenskap. I väldigt många filmer och serier finns det scener som tar upp den här typen av händelser. ”Tror du att du är den enda som lidit? Jag har minsann gjort/sett det här”.

Gonzales har intervjuat människor som blivit attackerade av djur, varit i krigsområden, sett människor bli mördade, nästan själva blivit mördade och varit i långa misshandelsrelationer. En brasklapp i sammanhanget är att jag inte själv har några akademiska kunskaper i psykologi så det är möjligt att Gonzales helt enkelt är ute och cyklar i sina slutsatser.

När något hemskt inträffar så skapas nya kopplingar i hjärnan (Pavlovs hundar är ett liknande exempel). Om du blivit attackerad av en haj, och sedan får se en haj finns det risk att hjärnan kopplar ihop händelserna så att du får samma reaktion av bilden på en haj som du fick när du blev attackerad av den. Kopplingarna är inte alltid lätt att bli av med när de en gång är skapade, men det går. Det blir en sorts flashbacks som är betydligt starkare än vad människor som inte upplevt dem tror. Det blir som en känslomässig chock genom hela systemet. Det är inte bara ett minne utan något som kastar dig tillbaka till situationen du var i.

Det finns en del trams i boken. Till exempel något Gonzales kallar The Stream som är någon slags sjätte sinne som gör att vi i förväg kan känna när något dumt ska hända. Om jag fick en krona för varje gång jag trott något dåligt ska hända men inget speciellt alls hänt skulle jag kanske inte vara rik, men ni fattar.

Strategier

Det finns många strategier för att hantera trauman. Olika varianter verkar funka olika bra på olika människor. En vanlig missuppfattning är att det handlar om att komma över hemska händelser. Det handlar snarare om att leva med trauman. Att hitta strategier för att hantera dem och leva med dem. Människor som varit med om trauman börjar ofta definiera sig utifrån traumat. Det blir en viktig del av vem de är, vilket både kan vara på gott och ont. Många, men långt ifrån alla, tänker att de inte skulle velat vara utan händelsen då de genom att ta sig genom den blivit en starkare person.

panik copyEn person i boken fick hjälp av att sticka. För när hjärnan är upptagen med något praktiskt samtidigt som den planerar framåt (nästa maska, nästa rad etc) så är det, enligt Gonzales, omöjligt för den att göra de traumatiska kopplingarna. Att personen också stickade med andra är dessutom positivt då social samvaro är läkande i sig. Stöd från människor runtomkring är en princip en förutsättning för återhämtning. En annan viktig del är fysisk rörelse.

Att prata om hemska händelser är viktigt, men det får inte ske forcerat. Att få människor att prata efter trauman kallas Critical Incident Stress Debriefing och har visat sig vara ineffektivt och till och med skadligt i många fall. Det är bättre att skriva om det eller prata när personen är redo. Att bara hålla det inom sig är inte alltid rätt heller, även om strategin att trycka ned hemska händelser och vara aktiv hela tiden fungerar för vissa. De

Skrivande i sig är läkande då det i likhet med stickning kräver planering och är målorienterat. Vi kan också återskapa händelser och ge andra lösningar på vad som hänt. Att spela spel som tetris funkar på samma sätt. Vilket bland annat tidningen Tjugofyra7 skrivit om: ”Det är här dataspelet Tetris kommer in i bilden. Forskning har visat att den funktion i hjärnan som lagrar obehagliga minnen, så kallade flashback memories, är den samma som aktiveras när man spelar Tetris. Genom att spela Tetris blockeras minneslagringen.

Att resa och lära sig nya saker är en metod att omskapa sig själv efter ett trauma. Gonzales berättar om en som reste till Indien och lärde sig Hindi som ett sätt att bli någon annan. Alla hennes gamla ”kartor” över verkligheten fick omdefinieras i en helt ny miljö och hon var tvungen att återskapa sig själv i en helt främmande miljö. För när det gäller att hitta ett nytt jag, som inte definieras av en traumatisk händelse, är det bra att vilse. Det gör att du kan hitta nya vägar som inte är präglad av den gamla miljön. Lärande kan dock vara svårt eftersom koncentrationssvårigheter är ett vanligt symptom efter kriser.

En fråga jag tänkt på är huruvida människor som har haft många motgångar eller kriser i livet klarar katastrofer bättre än människor som haft det fridfullt och harmoniskt. Gonzales argumenterar för att de som haft det tufft faktiskt klarar det bättre. Däremot kan tidigare trauman göra att du blir mer sårbar för att drabbas av posttraumatisk stress (PTSD) om du drabbas av liknande händelser. PTSD behöver inte  heller komma direkt utan kan ligga latent och komma senare.

Efter en kris kan det kännas som att livet aldrig kommer att bli bra igen. Men för de allra flesta så kommer livet tillbaka steg för steg, ett skratt, ett leende i taget. Att kunna skratta åt det som hänt skapar distans till händelsen och kan vara läkande. Gonzales nämner tre sätt för snabbare återhämtning. Gör något du älskar, gör något för någon som behöver dig och omge dig med människor som bryr sig. För många kan det vara svårt då känslan av självömkan och ensamhet kan bli en vana. Mycket handlar om att tvinga igenom nya vanor, och att våga vara stöd för andra som varit med om liknande situationer.

Överlevare gör om rädsla till ilska och ilska till handling. Det viktiga är själva görandet. Mycket i boken handlar också om att de som överlever är de som aldrig ger upp. För överlevnad handlar inte om att vara en hjälte eller fantastisk det handlar om att du lever.

Annonser

Posted on februari 11, 2016, in Att överleva and tagged , , , , , . Bookmark the permalink. 2 kommentarer.

  1. Rekommenderar vår podcast ”Om krisen kommer”, där framför allt del 2 ”Att agera i kris” handlar en del om detta. Vad man har med sig från uppväxten spelar stor roll för hur man hanterar svårigheter och trauman.

    https://www.dinsakerhet.se/omkrisenkommer

    … eller sök på MSB i iTunes.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: