Kurs i postapokalyptisk överlevnad

I helgen var jag på en kurs i postapokalyptisk överlevnad som Svenska Överlevnadssällskapet och All in Nature arrangerade. Det var inga motorcykelgäng i tuppkam och läderkläder och inga zombier men det var problemlösning och MacGyver-tekniker på en lite högre nivå än jag väntat mig.

Torbjörn och Harry telling it like it is

Torbjörn och Harry telling it like it is

Kursen började kl 10 på torsdagsmorgonen och efter en kort presentationsrunda och en gruppindelning skulle vi börja gå mot stället vi skulle vara på.  Allt vi hittade längst vägen fick vi ta med oss. Det som slog mig var hur mycket skräp som ligger längst med våra vägar. Vi hittade burkar och flaskor som vi kunde använda som mat och dryckeskärl samt rena vatten i, men också långa rör, en motorcykelhjälm, ett terrakottakärl och en massa annat. Vid ett vattendrag växte kaveldun som vi kunde ta luddet från och senare göra upp eld med. Vi vågade oss inte ut i vattnet för att dra upp de ätbara rötterna eftersom vi inte ville riskera att blöta ned oss redan första dagen. På vägen hade kursledningen också placerat ut mat i en låda vilket var skönt då jag förberett mig på tre dagars svält. Istället för svält blev det pasta, ris, potatis, havregryn och någon konserv med bönor – alltså mat med lång hållbarhet.

Innan vi byggde vägg

Innan vi byggde vägg

Väl på plats i den postapokalyptiska miljön som bestod av ett gäng urblåsta hus var prio ett att hitta ett rum att sova i eftersom vi visste att det skulle bli kallt på nätterna (sista natten var det minus 10 grader). Den första natten gjorde vi misstaget att ha ett för stort rum. Även om utetemperaturen knappt gick under noll var det kallt i rummet, delvis för att vi var noga med ventilationen. Harry Sepp, en av instruktörerna, berättade historier hur folk dött av kolmonoxidförgiftning för att de inte haft tillräcklig ventilering när de eldat inomhus så vi var noga trots att vi hade brandvakt till kaminen vi byggt. Kaminen var ett oljefat som vi klippt hål i och gjort en skorsten med av ett rör som fanns på området. Skarvarna tätade vi första natten med sand och sedan med lera. Vi upptäckte att det också var viktigt att sätta någon typ av skydd ovanför skorstenen så att röken kunde komma ut oavsett väder och vind. Ett tag rykte det in ganska ordentligt. Dag två byggde vi en vägg av granstörar, korrigerad plåt och plast för att göra rummet mindre så vi bättre kunde hålla värmen.

2015-03-20 13.11.53

Väggens stomme

Sängarna bestod av lastpallar med granris på. Jag hade föredragit att använda torrt granris men på grund av tidsbrist första dagen tog vi hyfsat färskt granris (från nyligen fällda träd om låg i skogen). Grönt granris har nämligen mycket fukt i sig och fukt leder som bekant kyla bättre än det torra. Huvudsaken är att komma upp en bit från betongen så det kan skapas luftfickor som värms av kroppens värme. En annan möjlighet skulle varit att ta uppvärmda tegelstenar och lägga i lastpallarna.

Jag hade med mig min kofot (såklart) och det visade sig vara ett klokt drag då vi hade stor nytta av den, dels för att bygga/riva saker dels för att få loss delar från de två bilvraken som till exempel behövdes när den andra gruppen försökte bygga ett vattenburet element till sin kamin. Ännu ett argument för kofoten som redskap (och vapen).

Vatten fanns i en bäck i närheten så det var inte ett problem och krävde inte så långa promenader. Vi tog det en bit uppströms från området eftersom det kändes som att det fanns en risk att det kunde finnas/funnits skadliga kemikalier på själva området. Även om det var brunt så smakade det helt ok och vi behövde inte ens koka det.

Kaminen och en del av väggen som var i korrigerad plåt för att reflektera värme.

Kaminen och en del av väggen som var i korrigerad plåt för att reflektera värme.

Jag tog rollen som kock för min och fann väl min plats på det sättet (i en grupp måste alla ha en roll). Det var några som byggde avancerade grejer som till exempel en destillator eller en Rocket Stove. Kursen var självorganiserande på många sätt. Det var upp till oss själva att bygga och se till att vi fick varmt och kunde sova, äta och dricka. Även om Torbjörn Selin, som var den andra kursledaren, berättade om hur han tänkt sig att vi skulle gjort så var det upp till oss att se till att göra det bra för oss. En ganska stor del av tiden gick åt till att fixa ved och såga upp den i lagom stora bitar.

På det stora hela tycker jag det var en bra kurs. Svenska Överlevnadssällskapet är verkligen en garant för kvalitet när det gäller kurser. Det var bara män som gick kursen vilket var synd. Jag lärde mig mer om att det faktiskt funkar att bygga ganska avancerade saker. Att det är viktigt att fortsätta förbättra sin situation i ett pressat läge, dvs att planera och bunkra framåt. Att inte nöja sig med ok, utan att faktiskt försöka få ordentlig komfort. Jag lärde mig också att fyra personer ganska enkelt kan välta en bil om det skulle behövas.

 

 

 

Annonser

Posted on mars 25, 2015, in Att överleva and tagged , , , , . Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: