Boktipset: The Rising

The Rising av Brian Keene från 2003 är en riktigt blodig historia. Keene missar inte en chans att beskriva tarmar som hänger ut, blod som sprutar eller psykisk tortyr. Det enda som han tack och lov inte beskriver så ingående är våldtäkterna som förekommer. Eftersom det det förekommer djurzombier i The Rising slänger Keene in ett zoo i handlingen och vi får stifta bekantskap med såväl lejon- som pytonormzombier. Det är inte utan att jag ler lite när jag läser det. Det påminner lite om Lucio Fulcis filmer på det sättet.

keeneBoken börjar ett tag efter zombiekatastrofen inträffat och genom tillbakablickar får vi veta vad som hänt. En typ av partikelaccelerator råkar öppna portarna till en annan dimension och in i alla döda kroppar kommer någon typ av demoniskt väsen. De kan tänka och har kvar minnen från kroppen som de tar sin boning i. Zombierna (som också benämns så i boken) är inte smittsamma men har ändå smak för kött från både människa och djur. Däremot undviker de att äta upp hela personen så att en ny demon ska kunna ta över kroppen på den avlidne. Det finns en dos av kristen apokalypstankle i det. Med de döda som kommer från ”The Void” och nu återigen ska bebo planeten. Det är ett ganska ovanligt men bra knep. Det behövs liksom inga vetenskapliga förklaringar när det är en strid mellan det onda och det goda som det verkar (men var lugn, det religiösa tar inte en massa plats från själva berättelsen).

Det finns flera huvudpersoner vars öden flätas samman. Frankie, den före detta heroinmissbrukaren som efter ett tag hittar sitt värde som människa. Jim som ska hämta sin son och hans vapendragare pastor Martin och Baker som jobbade med partikelacceleratorn och dras med dåligt samvete för att han var med att sätta igång det hela. Utöver dem får vi lära känna några bifigurer som stryker med. Sen är det ett gäng militärer som är onda så det förslår.

Jag tycker det finns stora likheter med serien Crossed som också frossar i vidrigheter. Zombierna kan tänka (även om The Rising zombierna inte är fullt lika kloka som i Crossed) och drivs av en passion för att göra illa på olika sätt.

Jag är inte säker på att jag rekommenderar den här boken, men kanske. Som jag fattat det var den väldigt viktig för den amerikanska underground zombiebok när den kom och det kan jag förstå eftersom Keene verkligen drar genren till sin spets i bokform. Den är ändå rätt lättläst och för dem som gillar blod och tarmar som flyger åt alla håll är det här en höjdare. Dessutom så har Jonny på Swedish Zombie sagt att den är viktig att läsa.

Annonser

Posted on februari 18, 2014, in litteratur och film and tagged , , , . Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: