En introduktion till överlevnadsämnet

Jag har precis varit på Svenska Överlevnadssällskapets (SÖS) grundkurs i överlevnad barmark. Kursen var en vecka med tre dagar teori och sedan tre dagar i skogen där vi fick träna på allt vi lärt oss dagarna innan. I ett par inlägg kommer jag att gå igenom lite om vad jag lärde mig och saker som jag tycker är extra intressanta.

Överlevnad som forskningsområde startade i samband med andra världskriget när det blev vanligare att soldater  på ett eller annat sätt hamnade bakom fiendens linjer och var tvungna att ta sig tillbaka. Det var länge framförallt en militär angelägenhet men är idag lite bredare än så. 1977 började FOA utveckla ett överlevnadskoncept för det svenska försvaret.

SÖS har funnits sedan 1982 och syftet med föreningen är att utbilda människor i överlevnadsämnet och bedriva forskning om överlevnadssituationer. Internationellt är fokus ofta mer inriktat på olika typer av utrustning, den svenska traditionen utgår istället från kroppens behov – värme, föda, vätska, vila/sömn och psyke. Alltså att frågan är hur tillfredsställer vi de grundläggande behoven, snarare än Vad behöver vi för att tillfredsställa behoven. SÖS illustrerar detta i en pyramid.

Jag fick ett väldigt seriöst och bra intryck av SÖS instruktörer. De var pålästa och hade ett vetenskapligt förhållningssätt till ämnet. Även om det inte handlade så mycket om zombieapokalypsen eller ens någon annan typ av apokalyps så fanns det en hel del kunskap om hur man bör agera när man hamnar i skogen.

Det jag framförallt slogs av är hur liten betydelse föda har. Jag inser att jag haft en felaktig bild av hur lätt det är att täcka sitt energibehov med ätbara växter i Sverige. Även om det finns mycket att äta i form av blad, rötter, blommor, bär och nötter så är det ganska meckigt, särskilt under vissa delar av året (jag kommer inom kort att skriva ett inlägg om de 14 prioriterade växterna som är viktiga för överlevnad i den svenska naturen) och att jaga och fiska utan vettig utrustning visade sig också svårare än väntat.

En andra insikt är att födan är extremt oviktig under de första dagarna eller till och med den första veckan. Värme är prio ett, sedan vätska och sömn på tredjeplats. Utan mat klarar man sig 45-60 dygn (även om det är svårt att göra så mycket de sista dygnen). Vätska klarar man sig utan i runt tre dygn och värme i ca tre timmar. Ofta kommer överlevnadsdiskussioner in på frågan om att fixa mat, när det som är mest akut är att fixa värme och vatten.

Det som dock är det viktigaste i en överlevnadssituation är att stanna upp och erkänna situationen – att man är vilse, eller att det är en zombieapokalyps. Är du vilse bör du stanna upp, försöka komma ihåg vad sista kända punkt var istället för att chansa på vart du ska. Att hitta försvunna personer försvåras ofta av att de rör sig bort från det område där de faktiskt gick vilse.