Att överleva i långa loppet

När man lämnat zombierna bakom sig och kommit till sitt safe place, sin stuga i fjällen/båt/ö/ihopbundna pråmar eller vad man har som slutdestination kommer frågan: Vad gör man nu? Till att börja med så måste det såklart handla om en långsiktig plan för att säkra mat- och vattentillgången. Hitta alternativa tillgångar om de primära källorna till förnödenheter skulle ta slut eller försvinna/förstöras på ett eller annat sätt. Kunskap om att odla och jaga går att tillgodogöra sig om man har någon som lär en, men att veta hur man gör vid t ex torka eller insektsangrepp är något man i allmänhet måste varit med om tidigare. Det är alltså viktigt att ha flera olika källor till mat speciellt när man kanske inte levt sitt liv amish-style innan.

För att överhuvudtaget veta vad man ska göra utan att behöva släpa tunga böcker är att ladda ned hela Wikipedia på ett USB minne. Det tar typ 9 gig och är rätt användbart dels för information om växter och sätt att fixa mat, dels för att ha något att göra på kvällarna. Det kan t ex vara väldigt intressant att läsa om permakultur om man tänker sig att ha en långsiktig och hållbar matproduktion.

Andra saker Wikipedia är bra till är ren underhållning.  Någon kan läsa högt från vad som hände i Spindelmannen under tidigt 2000-tal eller kanske berätta om Slaget vid cable street. Med en vev- eller solcellsladdare och en läsplatta blir det möjligt att även tidigt ha tillgång till el och också kunskap. På längre sikt bör man man fixa sol, vind eller vattenkraft och en generator, om inte annat för att få känslan av att allt kan bli bättre. El är väldigt sammankopplat med vår känsla för civilisation och framtidshopp.

Att hålla sig sysselsatt är extremt viktigt. Att känna att man har ansvar för något och är en del av gruppen som har något att bidra med, hur litet det än är. Det kan vara att vakta djur, tömma avfall eller ta hand om en mindre jordlott eller rensa nät. En annan sak som är viktigt för att inte bli knäpp är ett strikt schema för vad man ska göra varje dag. Rutiner är ens vän i situationer där man inte har makt över sin omgivning. Vare sig man har en vända på kåken eller om man är strandsatt i en vildmark man inte är van vid. Viktigt är nog också att lägga in någon typ av fysisk träning och någon typ av lärande där man utvecklas mentalt också. Det är också extremt viktigt att ta hand om alla posttraumatiska stressyndrom som förmodligen kommer att finnas.

På föredragen vi haft med Anders Fridborg har han tagit upp dessa symptom som förekommande vid PTSR – Post Traumatic Stress Reaction: Sömnproblem, mardrömmar, känslor av depression, irritation och starka känslosvängningar, ökad ljud- och ljuskänslighet, dåligt samvete/skuldkänslor/självförebråelser, situationsbunden ängslan och muskelspänningar. Ja, alltså det här ser ju inte så muntert ut om man vill ha en bra och fungerande grupp där folk trivs och har möjlighet att tänka positivt inför framtiden. Man kan såklart arbeta med de problemen utan fem års högskolestudier (även om det är nog är extremt bra att ha med en psykolog eller kurator i sin grupp). Här är några sätt att ta hand om människor som varit med om större trauman och kriser:

•Emotionell första hjälpen (Värme – vila – varsamhet – mänsklig kontakt – skydd mot nya intryck)
•Kamratstöd (av andra som delat samma upplevelser)
•Informationsmöten (så alla känner att de är delaktiga och har samma kunskaper)
•Ceremonier/Ritualer (människan har ett behov av att processa början och slut i olika delar av livet)
•Skriva-av-sig-metod (för att sätt ord på det man varit med om och reflektera uppifrån)
Det här är egentligen i mellanlånga loppet. När allt lugnat sig lite grann men inte stabiliserats. Efter ett tag kommer zombierna dö ut och kvar är minnen av en tid som omöjligt kan komma tillbaka. I långa loppet finns det massor av frågor att ställa sig. Vad ska man ha för styrelseskick i gruppen? Ju mindre pressad situationen är desto mindre behov av starka ledare. Hur ska man hantera brott mot gemensamma regler och om några viktiga personer vill lämna gruppen. Hur beter man sig när det kommer nya människor, eller nya grupper av människor (väldigt intressant om man t ex tänker på vad som händer ganska långt fram i serien The Walking Dead). Hur ska man tänka kring att skaffa barn?
Men som sagt tror jag att mycket i början handlar om att hitta rutiner och att se till att folk psykiskt håller sig över ytan. Lägger man utöver psykisk press på faktorer som slmnbrist och näringsbrist eller uttorkning så är det lättare att först varför folk i zombiefilmer fattar helt genomkorkade beslut. Vad tänker ni?
Annonser

Posted on oktober 18, 2012, in Att överleva and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink. 3 kommentarer.

  1. Jag tänker som så att jag tar hand om mig och det mina. Som en följd är styrelseskicket i gruppen diktatur.

  2. 🙂 Hur stor är gruppen? Jag tänker mig att man behöver vara en grupp på minst 10 pers. Särskilt om man har barn med. Det är väldigt sårbart för om någon blir sjuk eller skadad annars.

  3. Gruppen befinner sig just nu i en viss omdaning men den har i vilket fall ingen fast numerär. Femton kanske?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: