Att överleva i långa loppet
När man lämnat zombierna bakom sig och kommit till sitt safe place, sin stuga i fjällen/båt/ö/ihopbundna pråmar eller vad man har som slutdestination kommer frågan: Vad gör man nu? Till att börja med så måste det såklart handla om en långsiktig plan för att säkra mat- och vattentillgången. Hitta alternativa tillgångar om de primära källorna till förnödenheter skulle ta slut eller försvinna/förstöras på ett eller annat sätt. Kunskap om att odla och jaga går att tillgodogöra sig om man har någon som lär en, men att veta hur man gör vid t ex torka eller insektsangrepp är något man i allmänhet måste varit med om tidigare. Det är alltså viktigt att ha flera olika källor till mat speciellt när man kanske inte levt sitt liv amish-style innan.
För att överhuvudtaget veta vad man ska göra utan att behöva släpa tunga böcker är att ladda ned hela Wikipedia på ett USB minne. Det tar typ 9 gig och är rätt användbart dels för information om växter och sätt att fixa mat, dels för att ha något att göra på kvällarna. Det kan t ex vara väldigt intressant att läsa om permakultur om man tänker sig att ha en långsiktig och hållbar matproduktion.
Andra saker Wikipedia är bra till är ren underhållning. Någon kan läsa högt från vad som hände i Spindelmannen under tidigt 2000-tal eller kanske berätta om Slaget vid cable street. Med en vev- eller solcellsladdare och en läsplatta blir det möjligt att även tidigt ha tillgång till el och också kunskap. På längre sikt bör man man fixa sol, vind eller vattenkraft och en generator, om inte annat för att få känslan av att allt kan bli bättre. El är väldigt sammankopplat med vår känsla för civilisation och framtidshopp.
Att hålla sig sysselsatt är extremt viktigt. Att känna att man har ansvar för något och är en del av gruppen som har något att bidra med, hur litet det än är. Det kan vara att vakta djur, tömma avfall eller ta hand om en mindre jordlott eller rensa nät. En annan sak som är viktigt för att inte bli knäpp är ett strikt schema för vad man ska göra varje dag. Rutiner är ens vän i situationer där man inte har makt över sin omgivning. Vare sig man har en vända på kåken eller om man är strandsatt i en vildmark man inte är van vid. Viktigt är nog också att lägga in någon typ av fysisk träning och någon typ av lärande där man utvecklas mentalt också. Det är också extremt viktigt att ta hand om alla posttraumatiska stressyndrom som förmodligen kommer att finnas.
På föredragen vi haft med Anders Fridborg har han tagit upp dessa symptom som förekommande vid PTSR – Post Traumatic Stress Reaction: Sömnproblem, mardrömmar, känslor av depression, irritation och starka känslosvängningar, ökad ljud- och ljuskänslighet, dåligt samvete/skuldkänslor/självförebråelser, situationsbunden ängslan och muskelspänningar. Ja, alltså det här ser ju inte så muntert ut om man vill ha en bra och fungerande grupp där folk trivs och har möjlighet att tänka positivt inför framtiden. Man kan såklart arbeta med de problemen utan fem års högskolestudier (även om det är nog är extremt bra att ha med en psykolog eller kurator i sin grupp). Här är några sätt att ta hand om människor som varit med om större trauman och kriser:
Publicerat på oktober 18, 2012, i Att överleva och märkt överlevnad, framtiden, PTS, stress, wikipedia, zombieapokalypsen, zombies. Bokmärk permalänken. 3 kommentarer.
Jag tänker som så att jag tar hand om mig och det mina. Som en följd är styrelseskicket i gruppen diktatur.
🙂 Hur stor är gruppen? Jag tänker mig att man behöver vara en grupp på minst 10 pers. Särskilt om man har barn med. Det är väldigt sårbart för om någon blir sjuk eller skadad annars.
Gruppen befinner sig just nu i en viss omdaning men den har i vilket fall ingen fast numerär. Femton kanske?