Preppers

Det känns som preppers är den nya medietrenden. Kobra har en pågående serie om apokalypsen och dom som förbereder sig, National Geographics och Discoverys program Doomsday preppers och Doomsday bunkers är stora tittarsuccéer och idag hade och SvD en artikel på ämnet. Det är ett visst mått av freakshow tyvärr, för frågan är intressant. I en tid när allt det gemensamma försvinner tvingas vi själva bli ansvariga för när något går snett. Tidigare fanns det förberedelser för att el skulle försvinna, att telekommunikationen skulle slås ut, det fanns planer för hur människor skulle bete sig i händelse av invasion och katastrofer. Idag är många av de skyddsnätet och människorna som arbetade med sånt borta och är ersatt av kortsiktigt kostnadseffektiva datasystem eller inget alls.

Det är dock stora skillnader på amerikanska och svenska preppers. Jag önskade ett inlägg på preppersbloggen ”Innan det sker” och fick ett intressant svar (läs det här). Det är inte så jätteförvånande läsning, men väldigt intressant. Trots att Sverige ligger i topp på antal vapen per capita är det inte det som är fokus bland svenska preppers. Istället är det de egna kunskaperna och tanken att världen snabbt kan komma att förändras snabbt. Det är egentligen ett rimligt förhållningssätt. Man får dock ta Doomsday bunkers/preppers och andra skildringar av preppers med en nypa salt då sensationsvärdet är en stor del av underhållningen. Inslaget i Kobra med de ganska sansade Ed Peden var trevligt ur det perspektivet.

Jag tror generellt att människor skulle bli lyckligare av att göra saker och lära sig saker tillsammans än att sitta hemma ensamma eller isolerade i en kärnfamilj. Gå en kurs i att odla på balkongen eller att lära sig hitta ätliga växter i staden är inte bara bra för en eventuell jobbig framtid, det är också bra i nuet.  Jag tror också att man är bättre förberedd om man tänkt att något oväntat kan inträffa. Risken är väl att oron för framtiden äter upp vardagen i nuet.

Är du väl förberedd på zombieapokalypsen blir ett två dagars strömavbrott rena picknicken.

Annonser

Posted on oktober 10, 2012, in Att överleva and tagged , , , . Bookmark the permalink. 2 kommentarer.

  1. Fast att ”lära sig saker tillsammans” behöver inte vara motsatt ”att sitta hemma ensamma eller isolerade i en kärnfamilj”. Man kan göra både och.

    Jag vet att ni vänsterpartister avskyr allt som luktar det minsta traditionellt men kärnfamiljen är ju ett av de vanligaste sätten att leva och det är ju mot dem man har skyldigheter. Inte fan vill jag utfodra någon jag träffat på en kvällskurs…

  2. jag skyr ingenting, jag tycker man ska få välja sin familjeform själv. Tyvärr har kärnfamiljen en isolerande effekt som jag tror är dålig för samhället i stort. Jag tror det är nyttigt att ha stora sociala nätverk (men det går ju i en kärnfamilj också) både i en katastrofsituation såväl som till vardags.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: