Panik!

Panik är något som de flesta förknippar med zombiekatastrofen. Men hur ser det ut i verkligheten så här innan den brutit ut? Jag går till Amanda Ripleys bok The Unthinkable för att få svar. Ripley lyfter fram exempel på trafikolyckor, från Hajj, muslimernas pilgrimsvandring, från IKEAs öppningserbjudande och forskning om panik för att göra sin poäng. Generellt kan man säga (och jag har tidigare skrivit om det) att panik väldigt sällan bryter ut. Nästan alltid följer människor sina tidigare roller och gör som de brukar. Panik är dock ett effektivt sätt att föreställa sig rädsla kring. Det är lätt att bli rädd för människor i panik eftersom de slutar agera rationellt. Därför används det effektivt i filmer. Men som Ripley skriver är det ganska sällan det uppkommer i verkligen livet. Hon anger tre större källor till panik.

1. Känslan av att kunna bli instängd. Rädslan för att man kan bli instängd orsakar panik i mycket högre grad än att faktiskt vara instängd. Ett exempel är ubåtar som hamnar på havets botten och är säkra på att de inte kan bli räddade. Panik utbryter sällan där. Och instängdheten är inte heller nödvändigtvis i ett trångt utrymme, det är känslan av instängdhet som är det primära panikbeteendet.

2. Hjälplöshet. Att uppleva att man inte kan göra något åt sin situation är också något som kan framkalla panik. Ett exempel här kan vara att man blir ihopträngd så man inte kan röra sig i en folkmassa och ens fötter lyfter från marken.

3. Ensamhet. Att känna sig isolerad och inte i kontakt med andra runt omkring sig gör också risken för panik större.

Ripley menar att panik inte alls är en ologisk reaktion. Om man känner sig instängd i en folkmassa och blir rädd för att kvävas eller att krossas är det fullt logiskt att försöka klättra upp på andra för att klara sig. Hon är inne på att se panik som en överreaktion snarare än en helt egen reaktionstyp.

Det finns många saker som samhället kan göra för att minska risken för panik. Ett exempel är att designa utrymningsvägar för hur folk beter sig i praktiken och inte hur de borde bete sig. En annan är att alltid försöka få ut så mycket information som möjligt för att människor inte ska känna sig hjälplösa och isolerade. Att inte veta leder lätt till ryktesspridning och oro. Ju mer man vet om en situation desto mindre risk att agera irrationellt.

Annonser

Posted on juni 12, 2012, in Att överleva and tagged , . Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: