Plan A.

Igår på studiecirkeln hade vi spännande diskussioner om vilken plan vi har När det händer. De flesta verkar ha en plan i att ta sig ut på landet eller till en båt vilket såklart är utmärkta lösningar. Men grundproblemet är hur tar man sig hemifrån, från jobbet eller var man nu befinner sig.

Jag råkar bo ganska nära en mellanstor avfartsväg till E4an och den står i princip still i rusningstrafik. Jag vill inte ens tänka på hur det skulle se ut om folk med någon form av panik skulle försöka ta samma väg ut ur staden. Det funkar helt enkelt inte. Stadens infrastruktur är inte ens byggd för att klara av den typen av trafik. Det är dessutom en värdelös investering så se för guds skull inte detta som att jag propagerar för privatbilism, tvärtom. Men att använda en bil för att ta sig från en stad är dödfött.

Jag tror man behöver en grundplan som handlar om att ta sig till ett ställe inom en dag till fots. Grundregeln är att hålla sig borta från sjukhus, polisstationer, shoppingcenter och liknande ställen dit ”alla andra” vill ta sig. Ett ställe som det enkelt går att barrikadera och har flera flyktvägar. Ställen i industriområden som redan är ganska glest befolkade kan vara en bra grundplan. Har du sjövana och tillgång till båt eller är duktig på att sno båtar kan en närliggande hamn vara ett bra alternativ. Tänk bara på att du aldrig vill röra dig mot mer tätbefolkade områden. Cykeln kan vara rimlig men gör att du får lite mer begränsad tillgång på vägar.

Winchester Tavern från Shaun of the dead, inte en särskilt bra plan A.

På plats A ska du kunna stanna och inhämta lite mer kunskap, gärna förbättra din utrustning och förbereda dig på att lämna stan. Glöm inte att hooka upp med en grupp här också. De är nyckeln till din framtid.

Ur ett samhällsperspektiv är det såklart bäst om alla bara stannar hemma och låser ordentligt om sig. En katastrof av det här slaget har svårt att inträffa om inte folk möts i så stor utsträckning, men i fiktionens värld skulle det bli ganska svårt att hitta spännande historier på det temat. Det är oväntade möten och spänningarna som uppstår mellan människor som inte har något annat än gemensamt än att de överlevt. Det och drivkrafterna i att ha ett uppdrag att göra något t ex hitta sin älskade eller ta sig till säkerhet. Jag gillar däremot just de små ytorna och vardagsproblemen som man möter. En av anledningarna till att jag gillar den tyska Rammbock: Berlin Undead (som får vara ett avslutande filmtips på det här inlägget).

Skriv gärna om din Plan A.

Annonser

Posted on mars 14, 2012, in Att överleva. Bookmark the permalink. 1 kommentar.

  1. Den där flockmentaliteten tror jag skulle ta livet av de flesta redan under den första dagen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: