Fist of Jesus – En av de bättre zombiekortfilmerna

Spanien har inte producerat så mycket zombiefilm (bortsett från [Rec] som förstås är briljant). Så kommer lågbudget kortfilmen Fist of Jesus. Det är den här typen av  film som påminner mig om varför jag egentligen gillar zombiegenren. Det är riktigt dåligt på det där perfekta sättet. Passionen lyser igenom och gör det till en riktigt rolig och härlig film. De har tydligen planer på att göra en långfilm och vill ha pengar, jag tycker dock att den redan är något för lång. Det skulle nog vara svårt att göra det längre. Snart en miljon tittare på youtube dessutom. Se och njut!

Zombieland – serien

Zombieland har fått en spinn-off TV serie producerad av Amazon. Serien utspelar sig efter filmen och vi får följa Columbus, Tallahassee,  Little Rock och Wichita, alltså personerna från filmen (dock med nya skådespelare). Serien försöker vara trogen filmen och titt som tätt poppar det upp ”Regler för att överleva i Zombieland” en ny vi får se är ”Håll hoppet vid liv”. Det är en bra regel. Serien har också ungefär samma actionkomedikänsla som filmen.

Det första avsnittet som precis släppts har potential men håller inte riktigt. Som jag fattat det var Zombieland från början tänkt att vara en TV serie men det blev en film istället och nu har serien gjorts efter att filmen blev den mest ekonomiskt framgångsrika av alla zombiefilmer. Formatet TV serie borde passa Zombieland alldeles utmärkt. Varje regel kunde få ett eget avsnitt typ, av piloten att döma verkar de dock inte gjort så.

Det är lite TV-spelkänsla där avsnittet är som ett uppdrag som ska klaras av. I första avsnittet verkar det handla om att hitta nya människor till gruppen. Det verkar som de har planer på att ha med kändisar i serien också. Om de lyckas hälften så bra som Bill Murrays medverkan i filmen kommer serien att vara sevärd.

Jag har lärt mig att man inte ska döma ut serien efter första avsnittet eller ens första säsongen (enligt Lex Parks and Recreation) så jag kommer nog se ett par avsnitt till men mina förhoppningar är inte jättehöga.

PS Det här var mitt 100:e inlägg!

Warm Bodies – filmen

Det har varit mycket snack innan den här filmen och en hel del oro och avsky i zombiekretsar. Är det här zombiemotsvarigheten till  Twilight? Är nekrofili det nya svarta? Kommer zombiegenren vara förstörd för all framtid för att det zombien inte längre är hjärn/hjärt död? En del zombiekonservatism är ahistorisk tycker jag, men det behöver inte betyda att det blir bra att göra stora ändringar i hur zombien beter sig. Filmen Warm Bodies är mer Twilight än vad boken är. R var i boken välklädd och lyssnade på Frank Sinatra, i filmen är han lite slackigt klädd och lyssnar på pop. En lite tråkig utveckling, men inte så förskräckligt störande.

Warm Bodies är ändå helt ok som film. Jag hade svårt att tänka bort boken när jag såg filmen, vilket gjorde att jag tyckte filmen ibland var övertydlig och ibland lite otydlig. Det finns en massa småsaker att störa sig på, men på det stora hela är det en rätt bra film. Romeo och Julia kopplingen blir lite tydligare och det gör sig rätt bra på film. Filmen har en del roliga referenser till zombiegenren, och följer den oskrivna regeln att bara komedier nämner kallar dem zombies.

Ur överlevnadssynpunkt önskar jag att de gjort mer scener innanför muren. Där inne lever människorna ganska torftiga liv, men de lever i alla fall. I boken får man veta lite mer om hur livet innanför murarna organiseras, det hade varit fantastiskt att få se mer av det i filmen. Den aspekten av apokalypsen är kanske den mest intressanta.

I vanlig ordning är boken bättre än filmen (och podden bättre än boken).

”Zombie – En överlevnadsguide” och Max Brooks universum

Nu har äntligen Max Brooks Zombie Survival Guide kommit ut på svenska. Den är utgiven på Bakhåll förlag med titeln: Zombie – En överlevnadsguide. Jag kom på att jag (nästan) inte skrivit något om Max Brooks klassiska bok från 2003. Till att börja med kan man säga att boken var tillsammans med 28 dagar senare och The Walking Dead det som startade den zombievåg vi nu ser. Det var en oväntad bestseller som verkligen påverkat populärkulturen.

Max Brooks bygger sin zombievärld på en viruszombie. Viruset heter Solanum (precis som potatissorten) och ursprunget till viruset är okänt. Vad vi vet är att det funnits i tusentals år. En zombie lever i snitt tre till fem år beroende på klimat. Den kan inte använda verktyg och är odöd i bemärkelsen att människan dör och sedan blir det en zombie. Den har inga känslor eller rädslor och det enda sättet att förinta den på är att förstöra hjärnan. Den äter helst männskokött (men ibland även andra sorters kött). I Max Brooks värld är zombien långsam och dess enda drivkraft är att äta. Det är alltså vad vi i mångt och mycket förknippar med en zombie i populärkulturen.

Så vitt jag vet finns det inga zombiefilmer där zombien beter sig på det sättet (rätta mig gärna om jag har fel). Han tog alltså komponenter från olika håll och skapade ett universum som vi idag betraktar som självklart. Inte ens zombierna i The Walking Dead, som annars är att betrakta som den klassiska zombien, är som i Brooks värld. Att döma av trailern till World War Z så är inte heller den filmens zombier så.

I Zombie – En överlevnadsguide går Brooks igen om olika försvarstekniker. Han skriver om vapen och träning, om hur du bör bo och hur du kan befästa ditt hem. Vad du ska ha i din ”Bug Out Bag” och vilka fordon du bör köra. Vilka typer av terränger som kräver vilka förberedelser. Sista delen av boken är bland det bästa enligt mig. Den heter dokumenterade attacker och beskriver olika historiska händelser från 60 000 f Kr till idag. En del utbrott är kopplade till ”verkliga” händelser och andra är bara fiktion. Det är riktigt fantasieggande läsning även om 65 sidor är lite i längsta laget.

klipp dig för bövulen!

Boken är rikt illustrerad med sällsynt fula bilder som passar otroligt bra. Det är som bilderna i flygplansbroschyren fast tre gånger så fult. Jag älskar det.

Som zombieöverlevnadsbok saknar jag gruppdynamiken och ledarskapsteori. Jag förstår inte hur man kan missa att ta med den delen av att överleva en zombieattack. Det gör att den i sig själv saknar en helhetsbild av att överleva WSHTF. Ett annat problem är att den är extremt amerikansk och vapenfixerad. Det hade varit trevligt med ett längre svenskt förord där det tas upp mer än det gör i den nya svenska utgåvan.

Den nya svenska utgåvan är ganska slarvigt översatt tycker jag. Det är en del korrekturfel (som jag aldrig brukar märka) och den känns nästan mekaniskt översatt. En del av Brooks torra humor försvinner tyvärr i översättningen. Det är dock skönt papper och omslaget känns fräscht. Boken måste läsas, men den svenska utgåvan ger inget som den amerikanska inte gett. Jag vill ändå tacka Bakhåll för att de hjälper till att förbereda svenskafolket på den stundande zombieapokalypsen.

Bokus och Adlibris

Bokrecension: ”Vegan Revolution… with Zombies”

När jag såg boken Vegan Revolution… with Zombies visste jag att jag behövde läsa den. Som vegan och zombieintresserad är ju combon svår att inte gilla. Det finns en del andra delar i den ganska smala vegozombiegenren som jag tidigare skrivit om.

Vegan Revolution… with Zombies av David Agranoff handlar om Dani och hennes väg till att bli vegan. Hon är en ganska vanlig tjej som jobbar som korrläsare på ett förlag som heter Fulci press i Portland. Samtidigt som hon säger nej till animaliska produkter så kommer hennes liv mer och mer att präglas av zombier.

I USA har det precis börjat säljas stressfritt kött. Det är en ny sorts medicin som gör att djur inte känner smärta, stress eller oro. Det stressfria köttet saluförs som ett sätt att kunna fortsätta äta animaliska produkter utan att tänka på de moraliska problemen med köttindustrin. Filosofer som i boken heter Peter Sanger (jmfr Peter Singer) deklarerar sitt stöd för detta, men det verkar vara något skumt med det hela. Ja ni kan gissa vad som händer. Alla som ätit det köttet blir sjuka och efter ett tag börjar de bli sugna på människor. Andra delen av boken är det zombieapokalyps som gäller. Det är människor som är instängda i varuhus, pang-pang och de nära och kära som blir bitna och lämnade.

Vegan Revolution… with Zombies är inte lysande litteratur, den är egentligen knappt läsvärd. Den har en del roliga poänger och är lite underfundig men är samtidigt väldigt platt. Det jag framförallt gillade är den fina metahistorian som uppdagas efter ett par kapitel. Fulci press ger ut böcker som Of Mice and Men with Zombies (jmfr Stolthet och fördom och zombier) och egentligen handlar första delen av boken om Danis väg till att bli vegan. Ni fattar…

Det är ganska mycket miljöbeskrivningar om Portland och hipsterkulturen som finns där. Vi känner igen det från TV serier som Portlandia och det är ju lite småkul men jag har svårt att verkligen gilla det. Kanske är det jättekul om man är därifrån eller har hängt där men jag har svårt att uppskatta det. För veganer är det hög igenkänningsfaktor (folk som frågar: Vad ska vi göra med alla kor? Hur får du i dig protein? Men du äter väl fisk? och Skulle du äta kött på en öde ö för att överleva?).

Varje kapitel avslutas med ett test med frågor om vad som hänt eller bara roliga grejer kring zombies eller veganism. Det funkar så där, texten lättas upp lite men det är inte speciellt roligt (som jag antar att det är tänkt att vara). Det är inte en helt seriös novell på det stora hela, men den har sina poänger. Den är fylld av nördiga referenser till zombiefilmer, Hårdrock och populärkultur.

Trailer (… with Spoilers)

Survival Instinct

Jag borde kanske inte ge mig in på det här, men jag har spelat The Walking Dead: Survival Instinct (med Thor som bloggar på  Nintendolivet) och tänkte försöka mig på att recensera det. Jag spelar aldrig data/TV-spel annars men tänkte att jag ville se vad det hade att erbjuda. Spelet utgår alltså från allas favoritredneck  Daryl Dixon.

Survival Instinct är ett First Person Shooter spel, dvs man ser ett verktyg i handen och sen ska det föreställa att man ser med Daryls ögon. Det funkar så där tycker jag, men det är väl en vanesak mest antar jag. Spelet utspelar sig precis när zombiekatastrofen inträffar och Daryl ska försöka hitta sin bror Merle och sen antar jag att det gäller att komma till när man träffar Daryl första gången i TV-serien. Vi hann inte dit riktigt dock.

Grafiken är ganska dålig och zombierna är rätt fula och faller på exakt samma sätt när man dödat dem. Det finns också inte så många olika zombies så man börjar känna igen de olika efter ett tag. Vad som är bra är däremot de uppdrag man får och hur de kan lösas på lite olika sätt. Oftast funkade det bättre att smyga och springa än att ha ihjäl zombierna, och ibland upptäckte vi att det gick att klättra över hinder istället för att springa runt. Känslan var att det fanns olika möjligheter att lösa problemen och det var uppfriskande. Samma med att man kunde välja att stanna till på olika ställen och leta användbara prylar, och hitta överlevare som kunde hänga med.

Det hade varit kul om de andra överlevarna varit mer behjälpliga för ens egna uppdrag. Nu kunde de skickas iväg för att leta vapen, bensin eller mat. Det hade kunnat ge en bättre dynamik i spelet och kanske fått det att bli lite mer levande.

Spelet har fått ganska genomgående dåliga recensioner. Jag vet inte vad jag ska tycka. Det var rätt underhållande och ibland blev man rädd när någon dök upp bakom en, ibland kunde jag känna mig instängd när man var fast i ett hörn och det vällde fram zombies som ville slita en i stycken. Mellan varje gång man dog och fick börja om var spelet tvunget att ladda ett tag  för att komma igång igen, det var frustrerande.

Trailer för Survival

Bokrecension: Doktor Joseph av Andreas Roman

Doktor Joseph av Andreas Roman är en bok om den klassiska voodoon. Det handlar inte om blodtörstiga zombier, eller i alla fall väldigt lite om dem, utan om den haitiska traditionens magi och religion.

Bokens huvudperson, Joseph, lever ett stillsamt villaliv med sin fru och två barn. När han en dag får sparken från sitt jobb på Försäkringskassan sätter en kedja av händelser igång, som får stora konsekvenser för honom och hans omgivning. Joseph har en del hemligheter som skapar problem i hans liv. Händelser och personer från hans gamla liv som voodoopräst på Haiti dyker upp och slår sönder allt han försökt bygga upp i Sverige.
I Doktor Joseph är voodoon en stor del av vad som händer i Sverige. Det är en kraft som finns överallt, men som de flesta inte har en aning om existerar. Magi och andar finns med i stort och smått men i största hemlighet. Små butiker och restauranger säljer det som behövs till ritualer och besvärjelser, bara man kan de rätta frågorna och har de rätta kontakterna. Det är som en värld i världen som beskrivs på ett klassiskt men ändå spännande sätt.

Något jag verkligen fastnade för i boken var beskrivningen av Josephs rossliga relation med frun Bea. De slitningar och problem som uppstår och dynamiken mellan två människor som har älskat varandra (och kanske fortfarande gör) men ändå inte lyckas enas. Dialogen haltar lite ibland, särskilt den med barnen. Ibland får jag känslan av att den är skriven som en serietidning. Dialogen är ibland upplagd ungefär på samma sätt som när Spindelmannen säger skojiga kommentarer medan han slåss på liv och död med en hemsk fiende. Det förtar lite av tätheten som annars finns i Doktor Joseph. Jag skulle vilja ha läst en lite mörkare bok med mindre humor, där sidospår om krögare får mindre plats till förmån för att utveckla den fina relationshistoria Doktor Joseph kunde ha blivit.

Men boken är trots allt mörk och rätt kuslig bitvis. Miljöbeskrivningarna är ibland filmiska, vissa kapitel är helt fängslande och actionfyllda, andra berättar om Voodoons kraft och makt över samhället eller om huvudpersonernas bakgrunder. Blandningen funkar väldigt bra, den ger djup där det behövs och lugnar ned de mest actionbetonad delarna av boken.
Doktor Joseph är första delen i en serie med namnet Stockholm Vodou. Förhoppningsvis får vi fortsätta följa samma människor i kommande delar eftersom boken lämnar läsaren med flera lösa trådar.

Adlibris, bokus

In The Flesh

Nu har äntligen första delen av In The Flesh haft premiär. Serien utspelar sig fyra år efter The Rising alltså när de döda vaknat. Myndigheterna har hittat på en medicin som gör att de tidigare hjärnätande blodtörstiga bestarna blir som de var innan de dött. Tillståndet kallas Partially Deceased Syndrome (PDS) och de drabbade får gå i terapi för att inte ha skuldkänslor för det de gjorde när de var obehandlade.

Samhällets svar på Partially Deceased Sufferers  är ganska varierat. Vi kommer in i serien när huvudpersonen Kieren Walker ska få komma hem till sin familj i samhället Roarton på engelska landsbygden. I Roarton är Human Volunteer Force (HVF) en stark kraft i samhället. De bekämpade The Rotters när de vaknade och myndigheterna inte kom till undsättning. Det är som en gerillarörelse och är betraktade som hjältar i byn. HVF är såklart mot att The Rotters kommer tillbaka till samhället. När de som lider av PDS kommer återvänder till sina gamla hem sker det i hemlighet för att inte HVF ska få reda på något. Det går såklart att dra en massa paralleller mellan olika typer av paria i samhället och de som lider av PDS.

Det kanske låter lite tramsigt, förlåt i så fall, för det är så sjukt lovande. BBC3 fortsätter de brittiska traditionen av riktigt jävla bra zombiehistorier i bra miljöer. Det är snyggt, oglamouröst och väldigt jordnära och trovärdigt i sin enkelhet. Storyn har verkligen potential. Det finns flera trådar som det bara hintas om i första avsnittet som blir spännande att följa. Det handlar om skuld, fördomar, inskränkthet och en del hjärnätning och är kryddat med lite brittisk myshumor. Se!

 

(Och lyssna till en av Entombeds (passande just här) bästa låtar med samma namn:)

Swedish Zomcast 5 – The Walking Dead

Nyss gjorde vi klart det femte avsnittet i Swedish Zomcast. Podden gästas av Hans-Åke Lilja från The Walking Dead News och Johan Kimrin från Apart förlag. Vi fokuserade en hel del på frågor som vi fick in på mail i förväg och valde bort både boktips och överlevnadstips för att få mer tid för gästerna.

In the flesh trailer

Jag har tidigare skrivit om BBC 3s In the Flesh. Nu finns en ny trailer ute inför premiären den 17 mars. Jag tycker det verkar riktigt lovande. Det stärker också min spaning om att vi allt oftare ska identifiera oss med zombien. Från att ha varit objekt blir zombien subjekt.

GLÖM INTE ATT MAILA IN FRÅGOR OM WALKING DEAD INFÖR NÄSTA ZOMCAST SOM GÄSTAS AV JOHAN KIMRIN OCH HANS-ÅKE LILJA! Maila till swedishzomcast@gmail.com senast torsdag.